Full vecka

Denna veckan har nog varit min mest aktiva vecka på många år. Den slår tom cancerbehandlingsveckorna som var gedigna. För att jag skulle veta och ha koll på allt jag skulle göra konstruerade jag en egen almanacka med all information jag behövde. Är man kreativ så är man, trots cancer! ;-)

Fast nu var det ju en helt annan vecka jag började prata om!
Måndag
Måndagen inleddes med att jag skulle till Lund med min handläggare från AF. Min arbetsgivare är stor och vi var på ett helt annat ställe för att få en inblick. Det drog ut på tiden och jag blev ganska sen till min multimodala träning. Efter det hade jag velat gå på en föreläsning på biblioteket men jag insåg att min energi inte räckte till. På kvällen tvångsskapade jag.

Tisdag
Jobbade. Denna dagen hade jag tänkt att inte vara där så länge (läs dubbla bestämda tiden) så att jag skulle kunna komma hem och både laga mat och vila. Den planen fallerade. Jag är inte säker på att det blev någon mat den dagen faktiskt. På kvällen var jag på en multimodal föreläsning.

Onsdag
Min lediga dag från både MMS och jobbet. En kompis messade för att fråga om vi skulle ta en promenad. Jag vill men kan inte svarade jag. Efteråt var jag lite orolig att jag hade skrivit att jag kunde men inte ville. Fast hade det varit så hemskt förresten? Eller varken kunde eller ville jag? På ett sätt ville jag ju men bara lite. Nåväl. Ett okänt nummer på nummervisaren förberedde mig på försäljarsnack. Därför blev jag glatt överraskad när det visade sig vara en av flickorna från Lydiagården. De skulle ha träff på lördag och de ville gärna ha med mig. Ett massivt övertalningsförsök följde men jag var tyvärr tvungen att tacka nej. Många fina saker sade hon om mig. Hon tyckte att jag hade stått ut från alla andra och att jag strålade. Samtidigt som jag har varit väldigt osynlig så vet jag att jag samtidigt är väldigt synlig. Jag har fått höra många gånger att jag märks men jag tror nog det var första gången jag fick höra att jag strålade. Låter inte det vackert? Jag vill gärna stråla!
Scones är väl ett trevligt sätt att inleda dagen med? Ja, det tyckte jag också så jag satte igång att baka. Fast när jag skulle smula ner smöret i degen hängde inte hjärnan med utan den bestämde att jag skulle smälta det istället. Så det kunde jag ju inte använda. Smält smör är inte smält så himla länge så jag bestämde mig snabbt och lätt att använda ingrediensen för att baka de mest smarriga frysmuffinsen man kan tänka sig. Så blev det och gott blev det. Varpå jag fick ta en tupplur på 3 timmar. Jag var helt slut och jag kände mig febrig. Men tänk vad några timmars sömn kan åstadkomma. Jag var i god form för att bege mig till körövningen som var ett genrep inför lördagens konsert.

Torsdag
Min lille prins skulle iväg på eventuellt sista parningsdejten. Han skulle få sällskap av fodervärden som skulle följa med honom till Stockholm där den otroligt vackra lilla kattflickan väntade. Jag skulle lämna honom vid tåget och valde att ta bussen dit. Det blir enormt tungt och felbalanserat att bära på en kattbur och jag ville undvika den smärtan. Tvärt emot de andra flesta tiderna denna veckan lyckades jag hålla denna och fick tom vänta. En promenad tog mig till jobbet och trots samma intention som tisdagen lyckades jag inte gå hem tidigt idag heller. Och fast jag verkligen borde gått hem blev jag övertalad till att ta en liten runda på stan. Med allt runtomkring mig på jobbet borde jag kanske vara trött på second hand men det är jag inte. Tur är väl det för turen ledde mig till en alldeles underbar ljusstake som bara skrek mitt namn. Jag kan inte beskriva den utan den skall förevigas så jag kan dela bilden med er. Väl i min trappa kände jag att jag behövde dela min ljusstakeglädje med någon och knackade på hos en granne. Både hon, två hundar och tre katter fick ta del av min skatt. Dessutom hade jag lyckats nå henne på hennes födelsedag så efter lite vila och mat gick jag ner med några goda frysmuffinsar och ett kort som jag gjorde i måndags. Inte hade jag tänkt stanna länge men vad gör man när man hittar intressanta, engagerande och givande samtal. Om det brusar i huvudet har jag överklockat mig. Det brusade. Mycket.

Fredag
Jag fick tips om en föreläsning i sorghantering som skulle gå av stapeln på morgonen. Frukostseminarium innebar tydligen att man skulle vara på plats sådär innan halvåtta på morgonen. Trots den arla timman var jag väldigt intresserad men jag tvekade tillräckligt länge för att det skulle bli fulltecknat.
Buss iväg till min bildterapi. Jag hann inte i tid. Däremot hade jag räknat ut att jag skulle ha gott om tid inför min nästa tid som var multimodal sjukgymnastbehandling. Jag var säker på att 45 minuter skulle räcka för att promenera dit och det hade det nog gjort om jag hade haft 45 minuter. Till min förvåning hade jag bara en kvart. Var den halvtimmen tog vägen har jag ingen som helst aning om!
När jag kom hem tog jag 3 timmars tupplur. Det behövdes.

Lördag
Vila och uppladdning. Ett tag var jag lite rädd att jag var inne på fel sorts uppladdning för jag hamnade framför ett program om psykopater. Jag satt och skakade, fick ont i magen och mådde illa. Men samtidigt som jag mådde dåligt av det var det viktigt för mig att se att mina upplevelser var verkliga och att de till stor del faktiskt inte berodde på mig.
På kvällen var det Gospelkonsert i kyrkan med 4 körer och sådär en 100 sångare. Fem timmar underbar sång var mäktigt och berusande. Jag fick många komplimanger som jag valde att med lugn och glädje ta in. Det är så lätt att borsta bort dem eller förminska dem genom att ge en komplimang tillbaka men jag bestämde mig för att njuta och marinera i det. Jag upptäckte tom en inspaning av undertecknand. Jag är inte det minsta intresserad av något relationsaktivt men det var glädjande att upptäcka att jag inte är osynlig. En smula berusande var även mitt glas med vin som jag intog i trevligt sällskap efteråt. Har man knarkat lite smärtstillande räcker det tydligen med ett glas för att bli lite lurig. Jag tror det var närmare 10 år sedan jag var på detta hak och den förste jag träffar på är en av bekantskaperna från den tiden. Jag häpnade en smula. Under det senaste decenniet har jag förresten inte varit ute och roat mig speciellt frekvent. Jag kan inte ens komma ihåg att jag har varit ute med mina kompisar under tiden med S. Så denna lördagskväll var njutbar på många plan. Jag kände mig så fri och lugn och oberoende. Så mycket att det mycket väl skulle kunna hända igen. Jag säger bara Jazzy hands!

Söndag
Sömndepriveringsbaksmälla.
Johannesmässa i kyrkan. Underbart vackert och lika mäktigt som i all sin enkelhet var total kontrast mot gårdagens konsert.