Idag har min kropp gjort sig påmind....om och om igen. Från de flesta delarna av den skulle jag nog tro även om jag inte har fört statistik.
Jag har haft riktigt ont i axlar, nacke och skuldra. Det kliar som tokigt över ickebröstet och under armhålan.
Neuropatin känner jag av, både i händer och fötter dock inte lika illa som igår.
Jag fick mitt hår tvättat med ett schampo som inte verkade vara bra för mig så det kliar där också.
Benen/fötterna är tokiga av flera skäl. Jag vet inte vilket som kommer ifrån vad. Neuropatin är en grej men det annat med fötterna också som nästan är ännu värre. Det känns som att jag har lyfts upp och skakats runt lite och sedan har jag satts ner. Men grejen är att allt hamnade inte rätt...det är saker som är sådär några mm fel och det blir helt fel hela tiden. Så är det speciellt i fötterna, i knä och i höfterna. Eller tja, det är ju inte fel men det känns som att det har blivit fel så att allt inte hamnar på rätt plats och att det är några mm här och där som gör att det blir så hopplöst ibland,
Jag kan aldrig lita på den här kroppen. Jag vet aldrig när fötterna bara viker sig och jag måste klamra mig fast vid något i närheten för att inte trilla på golvet. Skärande smärta, knäckande smärta, helt enkelt jobbig smärta.
Jag har tom ont i munnen. Jag har konstant förkylningsblåsor i munnen men dessa jäklarna flyttar sig. En dag känner jag en i kinden, dagen efter kan den finnas på tungan och just nu har blåsan flyttat sig till framsidan av munnen, precis vid tandköttet.
Jag är så trött på att inte kunna lite på kroppen. Jag är så trött på att jag knappt kan resa mig upp för att ställa mig upp när något hugger i mig så jag bara dimper ner igen.
Detta blev en lullig posting. Jag vet inte hur mycket det kan förstås men tja...jag är ledsen och irriterad...skall inte denna skiten ta slut snart!! Det är ju för helsike 1½ år sedan jag slutade med cellgifterna, skall de få lov att påverka mig så starkt fortfarande....bara för att min jäkla kropp är käsnlisg!!??=
Jag vill inte vara som en gammal kärring när jag reser mig upp. Jag vill inte behöva hålla i väggar och allt omkring mig för stöd. Jag vill inte att det skall ta en halv minut från det att jag reser mig upp till att jag är uppe eftersom jag måste resa mig långsamt dels för smärtans skull och dels för att jag blir så yr.
Jäkla, jäkla, jäkla skit.
Vad blir det för liv om man knappt klarar av att gå eller röra sig?....
Helt hopplöst, snurrigt, ledset och arg inlägg. Jag förstår knappt själv vad jag skriver och tänker.
Jag skall nog gå och lägga mig nu.
tisdag 19 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men du, det där med fötterna. Har ni kollat så vissa av dina besvär inte beror på brist av B-vitamin 12 och folsyra? Hm, jag tänker att du är kollad inifrån och ut. Men om det är vanligt att få besvär efter cellgifter osv så kanske man inte kollat det?
SvaraRaderaMvh
Kerstin
PS. Ojdå, läste visst inte klart innan jag kommenterade. En väninna till mig hade också blåsor i munnen när det uppdagades att hon hade svår brist på B-vitamin och folsyra. DS.
SvaraRaderaMvh
Kerstin igen
Usch det låter jobbigt.
SvaraRaderaHoppas du får en bra dag idag!