Förvirring

Det finns förvirring och det finns förvirring.
Mitt vanliga kvällstillstånd när jag tagit mina mediciner är lätt förvirring och glömska.

I vanliga fall är jag lite allmänt lullig, ungefär som salongsberusning. Inte för att jag direkt kommer ihåg alkoholrus eftersom det var så länge sedan det inträffade för mig men ett lätt medicinrus/förvirring befinner jag mig i varje kväll.

Men så finns det något annat...och så hade jag det igår. Extrem förvirring.

Det var riktigt otäckt. Jag var helt väck och jag hade inte hel koll på mina sinnen, såsom syn och hörsel. Balansen var som vanligt helt borta och jag var väldigt vinglig.

Mitt minne är allmänt påverkat. Förr hade jag stenkoll på ALLT. Jag visste var alla saker var, alla papper, allt! Men nu har jag ingen aning...Jag är så trött på att leta på saker, det tar så mycket energi.

Nu när det börjar bli ljust behöver jag mina mörkläggningsgardiner som jag har sytt. På vintern behövs de inte men nu kommer solen tidigt. Solen samt värmen och mina medicinvarma nätter blir ännu jobbigare att hantera. Därför är det viktigt att sätta upp gardinerna för att skydda mig en smula. Men jag kommer inte ihåg var jag har lagt dem.

Igår kväll vid 11-tiden började jag storleta efter dem. Fråga mig inte varför jag började vid den sena tiden, det är medicinen som får mig att göra märkliga saker sent. Jag kan rabbla upp en massa saker jag gjort som kvällsaktivitet som förvånar mig i dagsljus. Inte kanske själva aktiviteten utan mer valet av tid. Men som sagt så känns det inte riktigt som ett personligt övertänkt val utan mer medicininducerat.

Kommer ni ihåg att jag skrev att balansen är starkt påverkat? Så därför verkar det inte som en speciellt bra idé att ställa mig på en hög, icke alltför stabil pall för att kolla lådor och hyllor högst upp i garderoben. Ingen bra idé alls men det var alltså det jag gjorde.

Sambon undrade vad jag gjorde och jag berättade. Det hade ju varit bra om han hade erbjudit sig att hjälpa till att leta. Jag hade gärna tagit emot hjälp. Inte bara syn, hörsel och balans är påverkad utan hela min kognitiva förmåga. Jag har svårt att tänka och fungera på ett rationellt sätt. En gardin har jag lokaliserat men det är inte rätt för jag har satt i öljetter i dem. Denna fick fungera i brist på bättre alternativ dock.

Jag bad sambon hänga upp den eftersom jag inte riktigt ville hoppa upp på skrivbordet. Vi har väldigt högt i tak och jag behöver upp ganska högt. Som vanligt fick jag inget svar. Det var knappt jag förväntade mig ett heller, det är så det brukar vara. Eftersom jag var tvungen att ha lite värme- och solskydd hoppade jag ändå upp på skrivbordet. Där stod jag och vinglade när sambon kommer in.

I bästa fall hade han tagit hänsyn till min förvirring och bristande tankeverksamhet eftersom det händer tja...typ varje kväll! Men istället skäller han på mig för att jag inte lyssnar för han hade ju sagt att han skulle hänga upp dem. Jag vet faktiskt inte om han sade det eller inte, jag fungerade inte så bra igår kväll.

Men att skälla på mig? Var det viktigaste just vid den tidpunkten att jag lyssnade och lydde honom? Kan han överhuvud taget ställa krav på det i mitt medicinförvirrade tillstånd? Jag tror det är liknande som händer varje kväll. Jag vet inte helt säkert men jag kommer ihåg att jag ofta är ännu mer förvirrad när jag lägger mig eftersom jag inte förstår varför han är arg på mig.