Fin dag

Sambon åkte iväg till sina föräldrar i morse, kommer hem imorgon kväll.

Jag hade tänkt gå upp lite tidigare men jag kom fram till att jag var allt trött ändå. Nu gör jag så igen, är uppe längre än vad jag tänker mig. Egentligen vill jag lägga mig kl 10 för att hinna få de timmarna jag behöver men ändå komma upp i rimlig tid.

Jag gick upp och åt frukost. Just nu har vi samma bröd hemma som vi åt när jag var liten. Jag blir lite sentimental varje gång jag äter det och gott är det också!

Iväg kom jag även om det var en timme senare än tänkt och jag gick på loppisen. Man skall ju vara där när det öppnar och jag var nog där 2 timmar efteråt och jag hittade inte så mycket. Den loppisen som är närmst är inte bra. Jag tycker det är roligast när folk säljer sina gamla grejer för deras gamla "skräp" kan vara precis det jag behöver. Men nu är det många som alltid står där, många polacker och asiater som säljer nya saker och det gillar jag inte. Loppis är gamla grejer, så är det! Imorgon tror jag att den första uteloppisen börjar, får se hur/när/om jag orkar upp för det hade varit väldigt roligt. Jag hittade en stor ljusstake med plats för 7 ljus som jag hade tänt nu ikväll - åh, måste kolla att jag hade släckt dem förresten. Den var fin men stor och tung.

Efter det styrde jag kosan mot torghandeln och köpte en massa goda frukter. Varje gång jag är där frågar jag mig varför jag inte är där varje helg. Jag gillar det stället. Vi åt indisk mat igår och jag fullkomligt älskar indisk mat. Innan kunde jag äta starkt men numera vill jag inte ha den för stark. Bara jag tänker på det vattnas det i munnen på mig, det är så gott. Jag måste lära mig att laga lite indiskt!

Och när jag var på väg hem gick jag förbi en secondhandaffär som jag brukar titta i. Där hittade jag ett jätteläckert bord i teak. Det ena bordets ben var svängd litegrann men jag tror att det skulle vara så och jag kunde inte motstå det fast det var lite dyrt (för att vara dem). Det tyckte damen i kassan också och istället för att betala 175 betalade jag 110, det var väldigt generöst.

Många pauser blev det för det var tungt och otympligt att bära men hem kom jag. Det skrev jag nedan men då låg tyngdpunkten på min transpiration. I detta inlägget trycker jag på att jag faktiskt bar det hem (inte jättelång bit men ändå) och bar dem uppför alla dessa hemska trappor och jag klarade det! Jag trillade ihop lite död i sängen jag brukade trilla ihop i under cancertiden när jag hade varit ute. Men då behövde jag vila mig i sådär 2 timmar för minsta lilla. Nu studsade jag upp (nja, kanske lite överdrivet va) efter 10 minuter.

Jag pysslade lite under eftermiddagen men sedan lade jag mig i soffan, slötittade på en film på TV samtidigt som jag läste en bok. Kissarna var hos mig, en på varje sida.

Jag stoppade i mig en stor påse ostbågar, hemskt onödigt men gott. Även om det inte är så bra att käka så mycket ostbågar känns det ändå ok. De flesta gånger jag äter sötsaker numera brukar vara sent på kvällen när jag är helt väck och då jag inte kommer ihåg något som helst dagen efter förrän jag ser spåren. Då känns det inte lika jobbigt att jag klämde ostbågarna, jag var ju åtminstone vaken!!!

Men det är jag inte länge till. Nu skall denna flicka gå och lägga sig. I morse vaknade jag av att den stora katten nästan lade sig i ansiktet på mig. Hon tog 2/3 av kudden. Jag hoppas att jag får den för mig själv inatt!

Och jag kommer inte att störas, inga jordbävningar och ingen åska.
Ah, det är bara sååå skönt!

Jag känner av det ordentligt i min kropp men jag är glad att jag har haft en väldigt fin dag.
Tack, Gud och jag ber om fler fina dagar. Vad skall vi hitta på imorgon?

Nattinatt