Onkologbesök

Idag var jag på Onkologen. Igen.
Fast det var länge sedan. Sist.
Flera månader sedan.

Och det märktes.

Det hade nog inte märkts så tydligt om jag hade kommit in direkt men jag fick vänta i 45 minuter. Då var jag ändå 10 minuter sen. Fast egentligen var jag för tidig. Nästan 2 timmar för tidig. Vår vanliga 11-tid var ändrad till klockan 13.00. Men jag fick komma in och träffa min goa kurator ändå.

Fast först satt jag och väntade i 45 minuter. Och jag kände hur jag blev mer och mer stressad. Hur korridorerna trängde sig på. Och minnena. Och värken. Jag är ju inte där för att vara social. Inte enbart i alla fall. Det börjar bli länge sedan men det är ändå så skarpt i minnet. Det är så märkligt. Jag känner mig på något sätt fortfarande nybehandlad men det är över ett år sedan jag tappade håret. Redan ett år sedan. Hur kan något som var så långsamt ändå gå så snabbt? Synd att inte kroppen läker lika fort.