Nu har jag varit iväg och fått insatt en ny picc-line eftersom den andra hade åkt ut för mycket. Det går inte att bara trycka in den igen utan man måste lägga in en ny. Sköterskorna är hur gulliga och duktiga som helst men jag tycker ändå det är jobbigt. Jag känner mig väldigt utlämnad och hjälplös när jag ligger där. Dessutom blir jag trött av att flänga hit och dit, det är otroligt dumt att de lade detta samma dag som jag skall få behandling. Med min utmattning i bakgrunden har jag inte så mycket ork redan som det är och jag hade behövt energin till kräksessionen ikväll om dagen följer tidigare mönster.
På väg ut från onkologen kom det in en kvinna med ett litet barn. Jag försökte men kunde inte hindra mig från att gå fram och hälsa på mamman och bäbisen, 3 månader och så fin. Jag grät när jag gick ut därifrån, jag kommer troligtvis aldrig att få uppleva moderskap. Jag kommer inte att få hålla min bäbis i famnen och snusa på honom eller henne. Just nu är det väldigt jobbigt att tänka på men just idag kan jag inte sörja. Jag behöver all min energi till behandlingen. Och det gör mig ännu mer ledsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar