De senaste nätterna har jag sovit väldigt dåligt. Jag har haft feberyrseldrömmar och det är så läskigt. Det är extremt svårt att vakna ifrån dem, det är som sirap. Och även när jag väl vaknar fortsätter jag att drömma vidare när jag väl somnar om. Tänk en läskig dröm sådär 5 gånger om, halvt omöjlig att vakna ifrån. Det blir ingen bra vila och jag känner mig inte utsövd.
Idag är det annars inget speciellt dåligt med mig men jag känner mig väldigt hängig, ledsen, ensam och trött. Jag har ont och jag har dessutom fått missfärgning omkring icke-bröstet.
Hittills har min dåliga hälsa tagit ca 1/4 av mitt liv. Räcker inte det? Var det såhär mitt liv var meningen att bli?
Jag borde väl vara glad att jag har kommit så långt som till hälften av behandlingarna men just idag känns det som att det aldrig kommer att ta slut. Tiden som vanligtvis bara går snabbare och snabbare har på något märkligt sätt börjat sakna ned. Kan den inte stanna av när det är roliga saker som händer istället?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära du.
SvaraRaderaJag önskar att du kommer genom alla dessa jobbiga behandlingar snabbt. I ala fall att tiden kan kännas lite kortare.
Som du märker vet jag inte vad jag ska skriva.
Jag har ju haft turen/lyckan att fått vara frisk, från cancern, sedan mina behandlingar avslutades. Är inte helt frisk men lever ett mycket bra liv med stor familj.
Alltså kan jag inte helt förstå hur du har det, bara försöka tänka mig in i.
Många varma tankar och hälsningar till dig.
Hej min vän, så glad jag är att jag hittat dig igen! Jag har saknat dig på MSN, fast jag har i och för sig inte varit där så mycket själv heller. Har lagt bort din epostadress - igen. Och har inte skrivit i din andra blogg, för jag har inte sett någon uppdatering. I dag gick jag in i "om mig" och tittade, och då såg jag ju denna blogg! Raraste du, så du har det jobbigt. Jag hoppas verkligen att du får må bättre snart, så att livet känns gott. Hör gärna av dig om du orkar - har du kvar min epostadress? Stor kram/Elisa
SvaraRadera