Hjärnan på rätt plats

Prisa Gud!

Denna gången stängde inte hjärnan ner, jag är så lycklig. Jag har kunnat tänka precis hela tiden. Jag har förstått saker och ting, jag har både sett och hört! Jag har inte haft mina små krampryckningar och jag har varken haft ont i huden eller feberyrsel.

Men rädd var jag!
Jag vågade inte njuta av hjärnan fungerade för jag var hela tiden så rädd att den skulle stänga av! Ok, idag fungerar den men imorgon då? Den kanske lägger av då! Men det gjorde den inte, inte alls och jag är så lycklig! Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att gå genom den sista behandlingen av EC-giftet. Men bara om det blir lika "lindrigt"! Jag kräker gärna 8 timmar i sträck om jag får behålla hjärnan och dess verksamhet. Jag behöver inte göra något, inte använda den till så mycket bara jag KAN göra det!

Jag försökte att vila den, jag läste inte, jag löste inte korsord eller sudoku, jag bläddrade bara lite i tidningar (jag fick ju min älskade Craft Stamper som jag läste från pärm till pärm) och jag försökte att inte föra för långa och krävande diskussioner. Det är iofs inte så svårt här hemma. Mina katter är väldigt givande och pratiga men vi brukar inte prata om samma saker, de verkar vara intresserade av helt andra ämnen än vad jag är. Och sambon pratar ju inte, inte med mig i alla fall. Han är ett stort stöd praktiskt sett, jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Men samtal är inte hans starka sida, då föredrar jag nog nästan katterna. Undrar om han verkligen pratar med någon, alltså verkligen för en engagerad diskussion med åsikter. Och då menar jag inte om bilar. Jag måste vara väldigt krävande.