På väg nerför trapporna tappade jag min ena näsduk precis när en man kliver genom porten. För tillfället var näsduken ren, den var ännu inte dedikerad till ett ändamål. Jag blev så full i skratt för jag tänkte på gamla filmer där den söta, unga damen väldigt graciöst tappade sin lilla söta broderade spetsnäsduk framför den likaledes unga och stiliga mannen som givetvis plockade upp den till henne.
Min näsduk var ren men den var varken nätt eller spetsprydd, tvärtom var den en överdimensionerad manlig dito. Mannen jag mötte har nog inte sett samma filmer som jag gjorde för han plockade i alla fall inte upp den....eller så var han rädd för att den skulle vara alldeles snorig kanske, vad vet jag!
En vacker, liten sa kkanske hade blivit upplockad men den hade nog inte kunnat uppfylla sin funktion så bra. Praktisk och användbar kommer före söt och spetsprydd i alla fall under tiden jag är cancerpatient. Efter sista behandlingen kan det ju hända att jag köper lite nytt, eller kanske lär mig brodera! För om jag hamnar i en liknande situation får jag ju vara beredd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar