fredag 18 maj 2012

Märkliga studier

Biokemi med organisk kemi
Introduktion i mikrobiologi
Molecular and cellular biology
Chemistry for today
Basic histology
Functional histology
Biochemistry
Essential pathology
Essential cell biology
Molecular biology of the cell
Principled of anatomy and physiology
Försöksdjursteknik
Experimental and surgical technique in the rat
Human physiology
Pharmacology

The psychology of work and human performance
Cognitive psychology
Personality psychology
Personality, theory and research
Psychology
The development of children
Neuropsychology

Strategy safari

Jag rensar bland alla saker jag har hemma. Mina kursböcker har under många år varit heliga, bara en gång tidigare har jag vågat mig på att rensa. Jag tog mig tid att gå genom alla böcker och jag är förundrad. Har jag verkligen läst allt det där? Förstått? Tentat? Godkänts? Märkligt...

Jag började läsa spanska på komvux och jag hade kvar alla vanliga prov samt alla oförberedda. Muy bien på de flesta oförberedda och MVG på proven och tom ett éstupendo kunde jag läsa mig till. Märkligt...

Jag hade även kvar uppsatserna från grundkursen i psykologi. Jag kan ju verkligen skriva! Eller var det kunde? Även om jag rensar ut mycket annat så kan jag inte göra mig av med dessa. De betyder mycket. Det får mig att tänka på läraren vi hade. Jag läste min första psykologikurs på Malmö högskola med en lärare från Lund som jag tyckte väldigt bra om. Jag kommer så väl ihåg första lektionen där han sade att det är så trevligt med alla som hälsar på honom men att han har så dåligt ansiktsminne att han sällan känner igen folk. Med det i minne flera år senare när jag läste en kurs på psykologen i Lund mötte jag honom. Jag visste inte om jag skulle hälsa eller ej men jag hann inte ta ett beslut innan han hälsade! Trots att det är många år sedan kommer jag väl ihåg hur förvånad jag blev. Och stolt, förvåningen gick strax över i stolthet. Med tanke på vad han hade skrivit i marginalerna på mina uppsatser utgår jag ifrån att han kommer ihåg mig för att han tyckte att jag var duktig. Det är en tanke som fortfarande gör mig glad och stolt. Hade jag inte slitit ut min egen kropp hade jag valt att läsa vidare. Tänk vad livet kan ta hoppsa-steg både hit och dit! Märkligt...

Den sista boken, strategy safari är från en kurs i projektledning. Den fick jag VG på vilket absolut inte var min egen förtjänst. Jag hade varit sjukskriven ett tag, min kropp var väldigt sliten och jag hade ett tag haft väldigt svårt att ta till mig text. Däremot hade vi under hela kursen grupparbete och min grupp var väldigt duktiga. Jag kanske skall gå tillbaka till skolan och lämna tillbaka poängen för ärligt talat förstod jag inte mycket av kursen (men det var trots allt min projektidé som gruppen valde att arbeta vidare med). Trots min osäkra insats fick jag alltså ett VG. Märkligt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar