Inför cytostart

Imorgon börjar jag min behandling. Hur känns det nu?
Stort, oroligt och förväntansfullt samtidigt. Å ena sidan vill jag springa iväg och gömma mig så jag inte blir hittad och behöver gå genom det, å andra sidan vill jag gå dit och få det överstökat. En sak som är väldigt jobbig är att jag inte vet vad jag kan vänta mig, jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på cytostatikan. Dock vet jag att jag är väldigt känslig för mediciner och dess biverkningar så det KAN bli jobbigt...men jag VET inte!

Jag är trött idag, väldigt sliten i kroppen. Jag skulle vilja lägga mig redan men ju tidigare jag lägger mig, ju snabbare blir det dag och dags att börja.

Jag är rädd för de första dropparna. Jag är rädd att se hur de droppar ner och försvinner in i min slang, in i min kropp, in i mitt blod. För samtidigt som det är medicin som är tänkt att göra mig bra är det också medicin som gör mig illa. Det har jag svårt att greppa.