Dagens lunch, snask och slump?

För tredje dagen i rad blev det en sallad. Fullpackad med kokt ägg, tonfisk, rödlök, tomater, gurka och sallad. Dressingen på lite creme fraiche, majonnäs, citronsaft och Dijonsenap blev riktigt god.

Eftersom jag inte hade sallad hemma beslöt jag mig för att gå och handla en smula. Döm om min förvåning när jag kommer ut med en massa snask! Ett salladshuvud och en nektarin fick dock plats i min korg men skymdes av ostbågar och choklad. Men äsch, äter jag bara bra spelar det ingen roll att jag intar snask!

På väg dit möttes jag av Sixten i barnvagn. Hur vet jag det eftersom jag inte talade med varken honom eller hans sällskap? Jo, det var givetvis en registreringsskylt på som jag noterade. Varför läser man det? Ett barn som jag varken känner eller kommer att lära känna? Men denna gången spelade det en roll för jag mötte samma barnvagn på vägen hem och Sixtens mormor hälsade glatt på mig och sade att vi möttes ju tidigare. Inne i Malmö är det inte vanligt med sådana små möten men det var ett möte som gjorde mig glad.

Det är roligt att fundera på varför saker blir som det blir, varför man möter dem man möter. Vad var det som gjorde att hon noterade mig? Och framför allt, bestämde sig för att ta initiativ till kontakt? Var hon kanske ifrån landet? Det är jag och där hälsar man på de man möter även om man inte känner dem. Jag är gladare nuförtiden vilket är något mina nära märker tydligt. Märks min glädje även för okända människor? Drar det till mig människor? Jag försöker vara öppen för världen och ta emot gåvor som kommer min väg. En gåva kan vara en pratstund med en trevlig människa, känd som okänd, ett tips om någon bra bok eller en utsträckt hand när man verkligen behöver det. Det är också för mig att träffa människor som befinner sig i liknande situation som jag själv gör och därför kan ha full förståelse för exempelvis trötthet, värk eller koncentrationssvårigheter.