Bäbisar och brus

Från och med gårdagen titulerar jag mig kattfarmor. Min lille prins har blivit pappa till sex stycken krulliga, ulliga pälsbollar. De bor några mil bort så jag har bara sett dem på bild men de är de givetvis de sötaste katterna som finns. Två blåtabby som pappa, en sköldpappa som mamman, två tigré och en svartvit. Tre flickor och tre pojkar för att vara riktigt jämställd.

Den söta mamman till ungarna är den kisse som Magne förlorade sin oskuld till. Tänk att det var så lätt för dem och så svårt för mig. Inte bara svårt utan ingenting, det bidde ingenting alls. Samtidigt som jag gläds över tillkomsten uppkommer tankar av min egen reproduktion, eller snarare bristen av den.

Häromdagen kände jag en vallning. Blir det lättare att hantera om jag kallar det för flickbrus. Ett gulligt ord på ett icke så gulligt tillstånd. Ikväll, mitt under körövningen slog det mig att det kanske är slutet. Eller är det början till slutet? Jag är enormt envis, jag har stark tro och studsar tillbaka vid svåra saker. Jag har vägrat att tro på det, jag har vägrat att inse att jag kommer att bli och förbli barnlös.

Där blir det stopp...det dimmar igen i både hjärna och ögon och jag kan varken se eller tänka...

Materiell glädje och nöjeslåda

Idag hyser jag en stark materiell glädje. Jag brukar försöka att inte yvas för mycket av denna sorts glädje då det är viktigare för mig att fokusera på upplevelse och njutning i vardagen. Men leveransen av min nya kyl och frys gjorde mig väldigt, väldigt glad! Nu behöver jag inte sätta mig på golvet för att försöka hitta något från kylen som dumt nog var placerad längst ner. Frysen var överst och endast snäppet över ett frysfack. Nu får jag plats med mycket mer och kan återgå till den normala ordningen med nöjeslådan längst upp. Jag vet inte varför jag kallar det så men översta facket i frysen är endast tillägnad bär, glass och andra godsaker. Huruvida jag har nöjeslådor av annan karaktär överlåter jag till dig själv att spekulera om!

Dagens lunch

Gårdagens lunch bestod av något snabblagat från Orvars korvar som jag passerade i brådrasket. Det blev dock ingen korv utan en hawaiiburgare som faktiskt var ganska ok! Maten intogs inte bara på stående utan tom gående fot/fötter eftersom jag var på väg till första föreläsningen med MMS (multimodal smärtbehandling).

Dagens lunch bestod av en smarrig majskolv samt sås på rester av kyckling samt svamp, lök och creme fraiche med dijonsenap och grönpeppar. Det hade varit gott med ris till men jag varken orkade eller hann och jag hade några kolvar hemma vilket är anledningen till denna något annorlunda konstellation. Ibland är majskolvarna alldeles för söta vilket nästan blir lite kväljande men denna var riktigt god. Till min glädje har jag två till att festa loss på!

Dagens lunch

Idag hamnade årets första basilikaskörd i middagen. Fröna kom i sent men det lyckades trots allt resultera i en knippe spröda gröna blad. Det är så vackert när det börjar spira, jag blir lika lycklig varje gång jag ser nya blad. Mina gröna fingrar började med basilika och det har ärligt talat inte kommit så mycket längre. Men att ta en paus i ett basilikaland är verkligen inte dumt. Dagens lunch bestod av en annan skörd, från torghandeln. Tomater i olika färger och storlekar tillsammans med lök och vitlök värmdes på tills tomaterna var sprickfärdiga. Tryck ut saften så det blir en sås av det. Strössla över basilika, servera med pasta och njut!

Ja, jag vet att jag äter för lite protein. Jag får kompensera imorgon med att äta typ två ägg istället!

Internetsemester

Mitt internet och jag behövde tydligen lite tid ifrån varandra. Uppkopplingen försvann utomlands för drygt en vecka sedan och jag hade semester på eget håll. Nu har vi återigen strålat samman så får vi se hur bra vi kan samarbeta framöver. Jag har goda förhoppningar men jag vet av erfarenhet att det inte funkar om bara den ene lägger manken till. Så, kom igen nätet och lägg lite mer energi i vår relation! Kommunikation är ju en bra grej har jag hört.

Kissekatt

Dagen efter min renbäddning blev det en upprepning av detsamma. Kombinationen av dusch och renbäddad säng var dock inte en lika stor njutning den kvällen. Anledningen till detta är min lille Magnekatt som det sprutar testosteron om. Han försöker kissa lite här och där för att dra till sig honor. Jag försöker resonera med honom och fast jag har berättat att det inte hjälper så slutar han inte. Effiekatten är inte det minsta intresserad av honom i det avseendet och några andra flickor lär han inte träffa uppe i min lägenhet i alla fall. Han får försöka hålla sig lugn i några veckor till innan han får åka på dejt. Förhoppningsvis är det sista dejten och att den går lika bra som de förra. På lördag fyller lille älsklingen 1 år och bara 3 dagar senare är hans första kull beräknad att födas! Jag har blivit ganska duktig på att avläsa hans kroppsspråk och se när han behöver ta en kisseluring. Det gäller bara att försöka hinna avbryta i tid och att minimera antal platser som passar för markering! Nu skall jag lägga mig i en förhoppningsvis torr säng! Torr åtminstone när jag lägger mig. Tack vare kära Tamoxifen vaknar jag genomsvettig ett antal gånger per natt. Fast någon natt kan väl vara ett uppehåll, låt oss hoppas att det blir denna! :-)

Dagens lunch, snask och slump?

För tredje dagen i rad blev det en sallad. Fullpackad med kokt ägg, tonfisk, rödlök, tomater, gurka och sallad. Dressingen på lite creme fraiche, majonnäs, citronsaft och Dijonsenap blev riktigt god.

Eftersom jag inte hade sallad hemma beslöt jag mig för att gå och handla en smula. Döm om min förvåning när jag kommer ut med en massa snask! Ett salladshuvud och en nektarin fick dock plats i min korg men skymdes av ostbågar och choklad. Men äsch, äter jag bara bra spelar det ingen roll att jag intar snask!

På väg dit möttes jag av Sixten i barnvagn. Hur vet jag det eftersom jag inte talade med varken honom eller hans sällskap? Jo, det var givetvis en registreringsskylt på som jag noterade. Varför läser man det? Ett barn som jag varken känner eller kommer att lära känna? Men denna gången spelade det en roll för jag mötte samma barnvagn på vägen hem och Sixtens mormor hälsade glatt på mig och sade att vi möttes ju tidigare. Inne i Malmö är det inte vanligt med sådana små möten men det var ett möte som gjorde mig glad.

Det är roligt att fundera på varför saker blir som det blir, varför man möter dem man möter. Vad var det som gjorde att hon noterade mig? Och framför allt, bestämde sig för att ta initiativ till kontakt? Var hon kanske ifrån landet? Det är jag och där hälsar man på de man möter även om man inte känner dem. Jag är gladare nuförtiden vilket är något mina nära märker tydligt. Märks min glädje även för okända människor? Drar det till mig människor? Jag försöker vara öppen för världen och ta emot gåvor som kommer min väg. En gåva kan vara en pratstund med en trevlig människa, känd som okänd, ett tips om någon bra bok eller en utsträckt hand när man verkligen behöver det. Det är också för mig att träffa människor som befinner sig i liknande situation som jag själv gör och därför kan ha full förståelse för exempelvis trötthet, värk eller koncentrationssvårigheter.

Gårdagens yoga med lunch

Mitt i någon märklig kombination av både hav och city utförde vi yoga på fuskgräs. Det var samma tjej som höll i det i onsdags och precis som då blev detta en utmaning. Det var både svårare och gjorde mer ont. Jag är hyfsat vig och har bra balans men detta märktes det inte mycket av idag. Intressant att det kan vara sådan skillnad. Jag tror inte att det bara var tillfällighet för det var för stor skillnad för det. Båda tjejerna är rara och duktiga men den ledaren jag vill ha är ju ganska solklar.

Inte många meter ifrån yogan tog vi hand om en annan viktig del av ett bra mående, nämligen mat!
Det blev en mumsig CAB-sallad som skulle bestå av chicken, avocado och bacon och andra godsaker. Fast nu när jag tänker efter undrar jag var baconet tog vägen. Men god var den som sagt ändå. Jag sköljde ner salladen med en juice som de kallade för take the fifth. Märkligt namn på en otroligt god juice som innehöll apelsin, ananas, passionsfrukt, mango och banan. De måste ha silat den för det fanns inga passionsfruktfrön. Jag tänkte testa att göra den själv, jag älskar juicer.

Avslutning och premiär

Denna dag inleddes med ett väckningssamtal klockan 8, eller var det väckelsesamtal? Nej, det var min gynekolog som ändrade tiden jag har i oktober. Den tiden bestämdes redan vid mitt förra besök. Det är inte så att jag tycker det är extra roligt att gå dit och visa upp mig. Men äter man Tamoxifen skall man helst gå på undersökning varje halvår. Det var dock inget som onkologen upplyste mig om. Men tur i oturen är min gynekolog samtidigt onkolog så han bör vara att lita på....hoppas jag i alla fall.

Fast jag gick inte upp, jag vände mig om och somnade om. Inte så länge dock. Dagen inleddes med hunger och jag bestämde mig för att inta en ordentligt frukost bestående av ägg, bacon och mackor. Det var mums tyckte min gom. För mycket tyckte min mage. Jag har inte varit så snäll mot min mage, min kropp de senaste dagarna. För mycket tårta och för lite ordentlig mat. Men jag får väl nöja mig med firande i dagarna tre och börja äta igen. Det var dock för stort hopp och jag fick lägga mig och försöka vila bort den hemska magsmärtan som det ledde till. Tre timmars senare klev jag upp och kände mig lite bättre.

Ikväll är sista dagen för strandyogan och det ville jag inte missa. Så jag cyklade ner och avnjöt en timmes skön yoga i sanden 3 meter från vattnet. Det är två tjejer som håller i det som brukar alternera. Jag har bara gått på onsdagarna eftersom jag gillar onsdagsflickans träning. Idag var det den andra. Den var visserligen också bra men det kändes faktiskt inte riktigt lika bra. Jag har ju problem med värk och speciellt axlarna var det extra jobbigt för idag, jag känner fortfarande av det.
Skönt var det i vilket fall som helst.

Varje onsdag klockan 19.07 undrar jag alltid varför jag inte har tagit med baddräkt och handduk och kanske en matbit för avnjutning och avslutning. Likadant var det idag. De två första problemen hade jag en lösning på. Jag cyklade till nakenbadet som ligger allra längst bort och tog mig sommarens första dopp vilket var en otroligt njutning! Det var premiär på flera sätt. Förr hängde jag alltid på nakenbadet. Eller, alltid och alltid, det var väl överdrift. Men OM jag badade var det dit jag styrde kosan. Det var dock några år sedan. Jag tror faktiskt inte att jag har badad offentligt på i alla fall fyra år. År 2007 var min ätstörning som jobbigast och jag gick upp för många kilon för att vara bekväm med att visa mig i baddräkt. Viktökningen fanns med i tanken betydligt längre än vad den fanns på min kropp. Två år senare var det cancerns tur att förändra min kropp. Och idag, tre år senare kunde jag återfå badmodet igen. Det är lite märkligt för jag älskar egentligen att bada. Men jag tror inte att det är ärret jag har besvär med. Snarare tror jag att det handlar generellt om hur kroppen har förändrats och speciellt det andra bröstet. Eftersom det gör ont att bära bh åker den alltid av när jag kommer hem. Gravitationen har påverkat det i en speciell riktning. Och det är inte en riktning som är smickrande på något sätt. Har jag bara ett bröst kvar kunde det ju vara snyggt och ärtigt åtminstone! ;-)

Nu är jag nyduschad och sängen är nybäddad. Strax skall dessa två sammanstråla och bilda ännu en njutningsstund och då syftar jag på sömnen.

Dagens lunch

Dagens lunch utgjordes av det jag lyckades rädda ifrån att trilla ner i kattmatsskålen som står nedanför spisen. Jag skulle vända på klabbet på stekjärnet när det gled av, sakta men obevekligt. Det roliga var att se den ene kattens reaktion när han kom in för att äta. Han såg helt förskräckt ut och bestämde sig för att han inte ville smaka det nya som hade hamnat i matskålen.

Finfin födelsedag

Jag har haft en alldeles underbar födelsedag fylld med goa vänner, mycket prat och skratt och tårta och smältande biskvier i solen och vimplar och randiga färgglada dukar. Dagen 12:e augusti är den bästa dagen på året för det är min dag! :-)
Nu har sista goa gästen gått och jag måste verkligen få vila nu.
Nattinatt

Min pudel

Det stämmer inte. Jag bara ljuger för er.

Det stämmer inte att jag var rädd för min säkerhet. Det stämmer inte att jag hade hjärtat i halsgropen varje gång jag hörde nyckeln i dörren av rädsla för vilka aggressioner jag skulle få möta och vilka utskällningar jag skulle få höra den dagen. Det stämmer inte att jag har försökt flytta tidigare. Det stämmer inte att jag först blev utskälld efter att ha tittat på en lgh i somras, manipulerad till att stanna och fick sedan veta att otroheten startade enbart någon månad efter det. Det stämmer inte att jag i flera år har velat ha barn och varje gång jag försökte starta ett samtal om det fick höra att jag inte skulle klara av det om jag överhuvud taget fick svar. Det stämmer inte att jag var ofattbart ledsen och besviken att jag inte fick ett klart besked om barnfrågan så att beslutet hade varit upp till mig. Det stämmer inte att jag varje gång jag var ledsen över min barnlöshet fick jag veta att jag var elak som skyllde det på någon annan. Det stämmer inte att jag lämnat lampor, skrivbord, hurts, stol, TV-skåp (denna enbart av utrymmesskäl), spegel samt en kista. Det stämmer inte att jag fick lämna tillbaka en födelsedagspresent eftersom någon behövde en telefon fast jag redan hade lämnat en annan telefon som var min sedan tidigare. Det stämmer inte heller att jag själv fick skaffa telefoner när jag hade flyttat. Däremot stämmer det alldeles ypperligt att jag blev skitarg när jag mottog detta "förslag" att jag slängde telefonen i väggen. Det stämmer inte alls att jag fick lämna flertalet av mina jättestora lerkrukor eftersom jag fick höra att något borde jag ju lämna kvar. Det stämmer absolut inte att jag har köpt förvaringsskåp, två garderober, köksbord, stolar och säng. Det stämmer inte heller att jag behöver köpa lampor. Jag ljuger helt och hållet när jag skrev att jag inte har en brödpensel och anledningen till att jag köpte en springform var enbart för att jag ville ha något nytt och glänsande. Det stämmer inte heller att någon annan är svag. I själva verket är vederbörande lika stark som Pippi Långstrump och jag är svag som en bit fläsk. Det stämmer inte alls att när den nya kvinnan ville ha en paus för att försöka lappa ihop relationen med sin man så vändes det till att de hade avbrutit av respekt för mig. Det stämmer inte alls att han ville att jag skulle stanna kvar. Det stämmer inte alls att han ville ha sex med mig samtidigt som han troligtvis hade det med henne. Det stämmer inte alls att trots att jag bad att de inte skulle gå längre innan jag hade flyttat...gjorde det! Det stämmer inte alls att jag blev hotad när jag hämtade mina sista grejer och det stämmer inte heller att några vänner hörde det. Fortsättningsvis är det enbart en lögn att jag ofta fick höra hur lite jag betalade och hur mycket jag utnyttjade och använde människor. Det stämmer inte att jag fick höra en uträkning över hur mycket jag hade kostat under årens lopp. Ej heller stämmer det att jag inte fick köra någon av de tre bilarna som fanns i garaget. Däremot stämmer det att jag sista månaden körde en av dem 4 gånger ändå men den som säger att jag fick ta emot en väldigt stark reaktion på det ljuger med bestämdhet. Det stämmer inte att det finns bilder utlagda på nätet tagna när jag var som sjukast och skalligast som jag inte har givit medgivande till utan tvärtom bett om att de skall tas bort. Det stämmer inte att jag som förklaring fick höra att jag minsann skulle vara tacksam eftersom människor tycker att det är ett bra porträtt. Det stämmer inte att när vi var ute och gick så befann jag mig ständigt 1-2 meter bakom mitt sällskap om jag nu kan använda just det ordet i detta fallet. Inte heller stämmer det att jag vid hälften av gångerna jag sade något inte fick svar. Säger jag att det kunde gå 20 minuter innan någon kom hem till att någon tittade på mig och erkände min existens är det ren och skär lögn. Det stämmer inte alls att jag på ett sätt blev lurad in i relationen och att någon som redan var sambo inte berättade det förrän efter en månad när mina känslor redan var så starka att jag hade svårt att värja mig. Det stämmer verkligen inte att någon gjorde intrång i min dator av svartsjukeskäl. Det stämmer inte heller att någon kollade upp mina kompisar av troligtvis samma skäl, något som säkerligen inte var speciellt lagligt med tanke på att det skedde på arbetet och man får inte kolla upp personliga saker. Det stämmer inte att jag inte fick sätta upp min sandsäck för att kunna träna för att slippa lite av värken eftersom det skulle vara fult. Och det stämmer sannerligen inte att det samtidigt hängde en fet, grå projektorduk i vardagsrummet som alltid var uthängd. Dock kan det kanske stämma att denna nämnda projektorduk var ett konstnärligt och dekorativt inslag, om det vill jag inte lämna någon åsikt. Det stämmer absolut inte att jag varje gång någon inte hittade sina grejer fick höra att jag hade gömt eller slängt dem. Dock stämmer det att jag fortfarande undrar varför jag skulle gömma eller slänga saker. Det stämmer inte att jag under alla år har fått höra att jag feltolkar, misstolkar, ljuger, hittar på saker eller kommer ihåg fel. Det stämmer inte alls att jag fått höra att jag är dummare än tågen i Limhamn och psykiskt sjuk. Det var inte på min födelsedag förra året som jag fick höra att det var mitt sista kalas, jag fick inte ha fler eftersom jag inte klarade av det och det var inte heller så att anledningen till att jag var stressad var att jag hade planerat kalaset för att vi skulle fixa det tillsammans men i sista sekunden fick jag göra det mesta själv. Det stämmer inte att jag fick höra att jag var svår att tycka om och jag har aldrig fått veta att jag bara älskas när jag är snäll, söt och rar.

Däremot stämmer det att jag pga mediciner blev lite galen ett tag. Men det stämmer inte att någon lät mig ligga på golvet i klädkammaren i fosterställning i en halvtimme utan att bry sig. Det stämmer att någon var väldigt generös men det stämmer inte att jag fick höra det lika ofta som jag bytte strumpor.  Det stämmer att någon ställde upp enormt rent praktiskt under min sjukdom med att följa med till sjukhuset men det stämmer inte att jag när jag var hemma fick sitta ensam och gråta i soffan och inte hade någon att prata med. Det stämmer att någon tog ledigt för att följa med mig till akuten en hel dag men det stämmer inte att jag trots att jag svimmade, krampade och kräktes stoppades tillbaka i sängen...TVÅ gånger. Hade det varit en hjärblödning hade jag varit död när jag vaknade upp. ;-)

Summa summarum:
Jag ljuger, utnyttjar, hittar på saker och ljuger. Jag säger saker enbart för att ge kritik och vara elak, speciellt när jag samtidigt gråter. Jag planerar och manipulerar för att kunna få så mycket som möjligt betalt och jag använder min sjukdom för att slippa göra saker. En neutral begäran om återbetalning av en skuld är i själva verket en anklagelse av brottslig karaktär. Jag hatar också barn och sparkar valpar när ingen ser på.

Bakningssvårigheter

För några dagar sedan gjorde jag lemon curd. Det har jag gjort många gånger, jag är våldsamt förtjust i citron samt söta saker och således kan jag alltså inte motstå denna kombination. Någon lite paus fick min hjärna tydligen för istället för hela ägg använde jag enbart äggulorna. Jag fattade först inte varför lemon curden blev så konstig. Jag trodde först att den hade skurit sig men det såg inte riktigt så ut. När jag kom på vad som var felet tänkte jag att jag skulle försöka rädda den. Så jag sjöd upp ytterligare ett gäng ägg samt socker, tog av värmen och vispade klickvis i felcurden. Det fungerade ypperligt vilket jag är glad för. Som ni kanske vet gillar jag att skapa grejer men det är på ett sätt nästan ännu roligare när jag lyckas återanvända eller rädda saker! Då borde jag kanske inte nämna att första omgången med räddningsäggen fick jag slänga. Smeten var perfekt så jag stängde av gasen och tog fram felcurden. Döm om min förvåning när jag vänder mig om och får se att äggsmeten har blivit äggröra!!

Totalt gick det nog åt ca 10 ägg.

Idag bakade jag bullar. Mums! Inga ägg där! Det var nära att jag brände men jag fick vända på plåten för att få det jämnt. Jag har numera gasugn. Spisdelen är jättebra men ugnen är lite lurig.

Det var länge sedan jag provade att baka biskvier och på jobbet har vi ofta fikat just dessa små godbitar. Det är inte alltid bra att ha ett bageri typ vägg i vägg! Degen till bottnen gick bra och jag klickade ut de små rackarna på plåten. Jag inser att jag började med storlek tefat så jag fick minska dem dramatiskt. Halva första omgången brändes. Höger främre delen av ugnen blir alltid bränd.

Biskvierna bakade jag igår och idag var det dags för innehållet som också innehåller en massa äggvitor. Jag mäter upp ingredienserna och lägger dem i en skål och börjar blanda dem. Kanske skulle kolla receptet förresten och det visade sig att det var ett helt annorlunda tillvägagångssätt än det jag inledde! Jag fick försöka hälla av äggvitorna och florsockret ifrån smöret och lyckades faktiskt ganska bra. Fram med nya ägg och äggvitor. I ett vattenbad skulle äggvitor och socker vispas och sjudas till en tjock marängsmet. Det gick bra.

Här har det än så länge blivit 3 äggvitor i bottnen och 8 äggvitor eftersom jag fick göra om smeten. Totalt alltså 11 ägg för biskvierna.

Marängtårtbottnen krävde 4 ägg vilket den fick. Tyvärr hade jag inte råsocker som det stod i receptet, jag fick nöja mig med vanligt socker. Sedan blev det lite problematiskt. Ugnen skulle sättas på 150 grader. Eftersom det verkar vara lite mer kräm i gasugnen ville jag sänka en smula men det går inte, 150 var det minsta! Jag försökte att öppna luckan en smula för att lufta och sänka temperaturen en smula men jag kände allt att det luktade lite bränt. Förhoppningsvis är det inte så mycket så att det går att använda. Om den inte är bra så får det vara så, jag kommer nog inte att lyckas bättre med nästa maräng i denna ugnen.

Hitintills har jag använt sådär 25 äggvitor. Nu har jag en massa äggulor kvar och några äggvitor eftersom jag började göra biskvifyllningen fel.

Jag har alltid haft full uppsättning av vad som behövs för bakning. Bunkar, formar och bakattiraljer av olika slag. Denna gången saknade jag en springform (heter de så?), pensel fanns ingen och jag saknar bunkar. Inte heller burkar för att förvara färdiga kakor har jag, inte en enda, jag har ju haft massor av sådana! Så mitt i all bakning fick jag ut och shoppa. Jag gav mig till Åhléns och hittade en i rätt storlek.

När jag bad S om att han skulle betala tillbaka lånet han använde för att betala kontantinsatsen på båten sade han att han inte hade de pengarna eftersom han behövde komplettera lite. Jag vet att han har köpt en dammsugare och en microvågsugn. Med tanke på att han behöll alla våra gemensamma möbler och en hel del annat, bla saker som jag hade haft innan så undrar jag lite hur han tänkte där? Tala om komplettera! Jag har köpt två garderober, ett skåp, ett skrivbord, en skrivbordssstol, ett köksbord och en stol. Glöm inte att jag har köpt SÄNGEN, den sköna, sköna sängen! Soffa blir nästa stora inköp för denna jag har är otroligt nedsutten. Dessutom tror jag att TV:n kan tänkas ge upp snart. Jag behöver även köpa lampor, mattor och gardiner och/eller rullgardiner/mörkläggningsgardiner. Han behöll den stora sängen, den stora soffan, den stora TV, det stora köksbordet och en massa annat. Det som jag fick med mig av det som vi hade skaffat gemensamt var 2 Billybokhyllor och några stolar. Inte nog med det, han tyckte att jag gott kunde lämna saker som jag hade haft sedan innan vi träffades. Han tyckte att han hade betalat precis allt därhemma och därför var allting i vårt hem hans ägodelar. Så han tyckte att det var ok att först vara otrogen och sedan ta precis allt med värde och sedan lite till för några grejer som var mina tyckte han att jag kunde lämna för han hade ju ingen? Märkliga regler som bara gäller på ett håll. Jag hade ingen säng exempelvis?

Och han kan inte betala tillbaka skulden eftersom HAN måste komplettera?
Den lille stackaren, som han försöker att behålla kontrollen och visa att det fortfarande är han som bestämmer. Jag ser så tydligt nu när jag har fått en smula distans att den imaginära starka bilden av honom stämmer inte. Han är inte alls stark, tvärtom. Och den bilden av mig som han bankade in i flera år stämmer inte heller - han sade hela tiden att jag inte kunde något och att jag var för svag. I själva verket är jag jättestark. Fast han ville att jag skulle läggas in på psyket för han tyckte att jag var sjuk i huvudet.

Dagens lunch/middag

Tom Kha Kai men inte lagat av mig utan av restaurang Krua Thai.
Behöver jag skriva att det var mums?

Ytterligare en årsdag

Idag för tre år sedan började det. Cancertiden är indelad i flera perioder. Först och främst kom själva BESKEDET. Det datumet är givetvis etsat in i mitt minne. Men det finns fler speciella datum. Operationen givetvis, jag kan inte komma ihåg att jag har varit så rädd någon gång. Sedan fick jag några månaders någorlunda respit. Helt och hållet fri från sjukhuset var jag ju inte. Jag skulle göra en ohemult massa undersökningar och sätta in piccline och ta blodprover och säkert en del saker som jag tack och lov har glömt. Samtidigt kröp datumet närmare. Dagen med stort D då jag skulle starta cytostatikabehandlingen. Den 8:e augusti 2009. Jag kommer ihåg promenaden till sjukhuset. Det kändes så bisarrt att en sådan hemsk upplevelse skulle inledas med en enkel promenad. Jag stirrade stint på den röda vätskan genom från droppåsen, genom hela slangen och in i min kropp för att förgifta mig. Sedan flyter allt ihop. Och tur är nog det för jag hade aldrig klarat att hålla det minnet levande för upplevelsen efter den första omgången är nog det värsta jag har varit med om. Och jag är inte generös med att gradera när det gäller bästa och värsta saker. Ibland läser jag i tidningen där det står skrivet att en trivial händelse är det värsta någon har varit med om. Really? Nästa steg är ett stort hopp till avslutningen i november. Många händelser och mycket tankar och känslor på bara några få månader.

Och nu har det gått hela tre år.
Jag är så oerhört, innerligt tacksam över var jag befinner mig idag. Både vad gäller den geografiska, fysiska och mentala sidan.

Dagens lunch

Rester av köttfärsfyllningen tillsammans med ost emellan två tortillabröd som stektes och en sallad till det.
Riktigt gott blev det!

Ännu mer boxning samt tid

Precis när jag skulle stänga av TV:n fick jag se att filmen Million Dollar Baby visas. Den är så himla bra! Och min längtan tillbaka till boxningen blir ännu starkare. I alla fall nu när jag ser början av filmen. Slutet kan jag knappt se för jag storgråter då! Fast jag vill poängtera att boxningsstilen har föga likheter med den boxningen jag utövade. Jag tror inte att det stämmer med många boxare. Hade man inlett en match på det viset hade man nog inte orkat mer än en halv minut innan orken tröt!

För övrigt är det lite synd om mig. Jag har fortfarande ont i halsen och är hes och det är två veckor nu. En mugg varm choklad fick försöka lindra men det gick inte så bra. Kanske skulle provat med glass istället! :-)

Jag skall ha födelsedagskalas på söndag som är den finaste dagen på året. Jag borde börja förbereda lite men jag har svårt att bedöma tidåtgång och behovet. En lista kanske skulle underlätta. Kan man stanna tiden förresten? Siffran börjar bli hög nu och det stämmer inte med mig som person, en 4-5 år kan man väl spola tillbaka?

Dagens lunch

Middagen idag var en riktig gastronomisk höjdare!
Mannagrynsgröt med hemmagjord jordgubbssylt.
Efter en kvav och intensiv arbetsdag orkade jag inte laga mat.

Boxning,OS och avsaknad av hår

Jag tittade på Anna Laurells match idag och jag blev så besviken. Jag ville verkligen att hon skulle gå vidare! Och där jag satt och tittade kände jag både längtan och sorg över mitt eget boxningsstopp. Jag tränade boxning för sådär 10 år sedan men slutade när jag blev sjuk. Utmattningen knockade mig mer än vad boxningen någonsin har gjort och det fanns inte möjlighet, det fanns inte kraft i min kropp för mig att fortsätta med en så hård träning. Och idag kan jag inte fatta det. Jag kommer ihåg att jag rollade till träningen, tränade i 1 timme och 45 minuter i träningsgruppen och sedan rollade jag hem. Jag förstår verkligen inte att min kropp hade en sådan styrka. Det är också enda perioden sedan jag fick axel och nackproblem som jag har varit smärtfri så det var otroligt bra träning för mig.

Men jag är på väg tillbaka till styrka. Varje dag tar jag mig framåt ännu en bit. När jag börjar MMS (multimodal smärtenhet) om några veckor sätter jag också igång med träning vilket ytterligare kommer att stärka mig.

Idag känns det dock en bit bort. Jag har varit igång för mycket de senaste dagarna och jag känner mig sliten. Det enda jag kan göra är att försöka ta det lugnt och vänta in återhämtningen. Skynda långsamt sägs det ju men det är inget som är lätt!

Så i dagens återhämtning har jag hängt en del framför TV:n. Fast nu när jag tänker på det har jag kanske inte tagit det så lugnt som jag borde för jag vände på TV:n så att jag kunde sy samtidigt....
En reflektion dock när det gäller OS är att kvinnorna inte verkar ha ett enda hårstrå på nedanför huvudet! Är helkroppsvaxningar obligatoriskt innan man deltar i OS eller vad är det frågan om? Nu har jag iofs inte helkoll på alla kvinnor eller hur det ser ut under träningsställen men vad gäller springa snabbt och hoppa högt verkar hår vara bannlyst.

Tänk om jag hade kunnat njuta av den totala frånvaron av hårbeväxt på min kropp för några år sedan. Dock hade jag fullt upp med annat. Typ att orka sitta upp när jag åt eller att spara på krafterna så att jag kunde gå på toa när jag behövde. Dessutom var hudcellerna så påverkade att huden liksom kändes svampig. Visst var jag len och hårfri men det var inte på ett behagligt sätt.

Jag önskar att jag vore tillräckligt modig för att strunta i min egen hårtillväxt och låta det flöda fritt nu när det har kommit tillbaka men det är jag inte. Det mesta håret har kommit tillbaka och växer som tidigare med ett undantag. Hade undantaget varit på ett område där samhället förespråkar hårlöshet hade det ju inte gjort något. Tidigare hade jag långa ögonfransar men det har jag inte längre. Tog jag på mascara kunde jag inte använda glasögon. Det kan jag däremot nu.
Det är väl bra, eller hur?

Dagens lunch

Fylld paprika med köttfärs, aubergine, kantareller och fetaost med tomatsås och sallad till.
Fyllningen blev riktigt smarrig och nu när jag har skrivit upp det kanske jag kommer ihåg det!
Om jag skriver om mina matäventyr här tänker jag mer på mat. Tänker jag mer på mat och recept kan jag planera bättre och i tid och hinna laga något innan hungern och tröttheten sätter stopp.

Halvtid och nedräkning

Just denna halvtid har inget med OS att göra. Faktum är att sport inte ens är i närheten av den även om det allt var en utmaning.

Halvtiden jag refererar till är mitt intag av Tamoxifen, antihormonet jag skall ta i fem år. Det tog lång tid att förmå mig till att påbörja kuren för jag var så rädd för biverkningarna. Tanken var väl att jag skulle ha startat i anslutning till avslutningen av cytostatikan men det tog nästan tre månader innan jag väl gjorde det.

Jag letade efter information i min kalender när jag såg noteringen den 6:e februari vilket innebär halvtid just idag. Vad roligt att jag såg det. Lite uppmuntrande också för nu känns det inte lika stort. Varje dag från och med nu är nedräkning!

Förvaltning

Dagens bibeltext i kyrkan handlade om förvaltning. Det tyckte jag var intressant med tanke på att det både har kommit upp i tankar och i en bok jag läser. Att förvalta sina gåvor. Vilka är mina gåvor och hur förvaltar jag dem bäst? Dessutom blir det en stor skillnad om man förvaltar det för enbart sitt eget bästa eller om man tänker på det i större sammanhang. Det som jag ser som en gåva hos någon annan kanske inte vederbörande håller med om. Finns det gåvor som enbart är till glädje för mig själv och kan jag ha en gåva som hjälper andra men inte gör så mycket för egen del? Fast att hjälpa andra torde ju rimligen även ge mig något i förlängningen. Det är enklare att tänka på sina kvalitér och gåvor i yrkes- och arbetssammanhang. Har man som jag inte arbetat på ett tag blir det faktiskt svårare. Nu arbetar jag visserligen men inte alls med något som jag är utbildad inom. Å andra sidan borde naturlig begåvning visa sig starkare i ett område där man inte kan förlita sig på teoretisk kunskap.

Det tål att tänkas på.
Vilka är mina gåvor?

Dagens lunch

Curryblomkålsgratäng med banan och ris
Sallad

Dagens lunch

Dagens lunch får en toppnotering. Rackarns gott var det vilket gör mig både glad och stolt över min arbetsinsats!

Ris med kokos och mandel
Stekt laxfilé

Kokt blomkål och sallad
Klick creme fraiche med citronpeppar

Vaniljglass med mixade jordgubbar

Pappaprat

Häromdagen ringde jag till min pappa. Min familj har tyvärr inte så mycket kontakt med varandra och hade jag fortsatt i den familjära andan som genomsyrar oss så hade det fortsatt så. Men jag vill inte ha det på det viset så jag har bestämt mig för att putsa upp kontakten med min far. Han kommer aldrig att ändra på sig så vill jag ha kontakt med honom får jag acceptera det. En förändring och ett mognad från hans sida skulle inte bara få mig att må bättre. Framför allt skulle han själv må bättre och se saker från ett annat håll. Det kommer dock inte att hända och det har jag accepterat. Men jag har bedömt det vara värt det för att ha kontakt. Ibland blir jag dock ledsen av att jag som är minstingen i familjen behöver vara den vuxna i kontakten med de andra.

Vad gäller kontakten med min äldsta syster behöver jag lite mer tid på mig. Jag har så svårt att förstå, acceptera och faktiskt förlåta henne för att hon aldrig hörde av sig när jag fick cancer. Jag hade inte pratat med henne på länge innan dess men jag behövde henne och jag trodde att en sådan allvarlig sak skulle förändra det. Nu, över tre år senare har hon fortfarande inte hört av sig för att höra hur det är med mig.

En sak i taget dock. Pappapratet glädjer mig. Jag undrar om han inser hur lik honom jag är och om det skulle göra honom stolt? Han har alltid fixat, gjort och hittat på saker. Nya saker och gamla, förbättrade saker. Han har ett sätt att tänka och ifrågasätta procedurer och tekniker för att hitta bättre sätt som jag också har. På både gott och ont ibland! Så skönt det ibland skulle vara att bara gå in och göra sitt arbete utan att lägga ner så mycket tankemöda. Hela mitt förhållningssätt till material, återanvändningen och modet att testa olika saker i min konst kommer från honom.

Paus men ändå inte

Jag har tagit några dagars datorpaus. Det var egentligen inget medvetet, det bara blev att jag inte startade datorn. Och det var inget jag saknade, tvärtom var det en skön paus även om det bara var några dagar.

Fast jag har inte slöat, det har varit en aktiv paus. Jag har fått hem några möbler och flyttat om här hemma. Bland annat kunde jag kassera den fruktansvärt fula garderoben som stod här när jag flyttade in. Jag fick frågan om vad jag skulle göra med den, jag tror att det var början till ett vänligt förslag om att hjälpa mig att forsla den till soptippen. Men jag har ju oftast planer för saker och material och jag hade planer om att förvandla den till hyllplan till mitt förråd. I  förrådet som tyvärr inte har ljus (jag borde köpa pannlampa) finns det ett skjul. Kan man kalla det för skjul förresten om det är inomhus? Jag kan inte komma på något bättre ord för det. I alla fall så kommer detta skjulet att bli en samlingsplats för alla prylar som jag samlar till återanvändning. Askar, papper, kartong, tavlor, träbitar, canvas, pringlestuber...listan kan göras lång. Listan skulle även bli lång om jag började rada upp allt jag har inne i min lägenhet för återanvändning. Mitt pysselrum som jag hädanefter kommer att referera till som ateljé! :-)

Jag är kreativ, jag är händig, jag tänker utanför ramarna. Jag tycker även om personliga lösningar och inredningsstilar. Här har jag både utrymme, möjlighet och lugn för att få utlopp för det. I förrgår målade jag möbler. Igår snickrade jag, idag fixade jag el på några lampor. Vem vet vad jag gör imorgon? Jag tror det blir sortering som gäller, kanske lite bärande upp och nerför trapporna till förråden. Ett generöst hus ger mig möjlighet att ha två förråd, en i källaren och en på vinden. Ordning och reda bör råda även i förråden. Ärligt talat njuter jag av ordning och att veta exakt var alla grejer finns.