Jag har lagat mat tre dagar av fyra. Jag är både glad och stolt över mig själv. Det känns lite som om jag skulle kunna ställa mig och hoppa lite på stället. Jag vill jubla och jag vill att sambon deltar i jublet, gärna stämma upp i en sång. Det gör han inte. Och det förstår jag. Om man inte har varit/är i denna situation kan man ju inte förstå vilken prestation det är varje gång.
Det är bra att jag tränar på det. Jag tränar upp både förmågan och matglädjen.
I lördags blev det en Ingervariant av Ceasarsallad med kantareller och granatäpplen. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det!
Igår gjorde jag snabbt, lätt och gott. Spaghetti och köttfärssås. Det var den första maträtten jag lärde mig att laga när jag flyttade hemifrån och jag har lagat det många, många gånger sedan dess. Men fortfarande tycker jag att det är otroligt gott!
Även idag blev det kantareller och granatäpplen fast det förstnämnda inbakat i smördeg. Vackert på tallriken och vackert i magen!
Oj, vad duktig jag är! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar