Klockan 3

Jag har varit arg hela dagen idag. Faktum är att jag varit arg halva natten också. Från sådär tretiden.

Om du har läst min blogg lite då och då kan du inte ha undgått att läsa att min sömn inte är den bästa. Det hade jag förr. Den bästa sömnen alltså.

Jag vaknar, jag vrider och vänder mig, jag går upp på toaletten, jag dricker, jag svettas. Men allt försöker jag göra så tyst och så orörligt som möjligt för att inte störa mitt sängsällskap - katten alltså.

Och hennes husse också förresten.

Vissa nätter vaknar han. Jag vet inte om det är jag som väcker honom eller om han vaknar på egen han. Jag menar att det kan ju faktiskt hända att han vaknar av sig själv och inte nödvändigtvis väcks av mig. Men inte i hans värld. Det är jag som håller på, jag studsar och jag meckar och för liv. Alltid.

Då blir han sur. Vansinnigt sur. Han skäller på mig, går upp för att gå på toaletten och dänger kudden i sängen. När han kommer tillbaka studsar han ner i sängen. Det gör han förresten alltid, studsar i sängen när han vänder sig. Det är som hela havet stormar varje natt.

Han säger att han måste få sova, han jobbar ju. Ja, det stämmer. Han jobbar och har mycket press på sig och han behöver verkligen få sova. Men jag då? Behöver inte jag få sova, borde jag inte få den återhämtning och läkning som sömnen ger? Eller är jag inte så viktig?

Nu skall jag lägga mig. Fast jag vet inte om jag vill. Vem vet hur och när jag vaknar inatt?