Tungt

Det gör inte ont en stund på natten utan snarare en stund på da'n.
Däremot sover jag inte så bra på natten men det är inte för värken utan för vad de eländiga Tamoxifen gör med min termostat.

Trött, sliten och ledsen.

Jag har inte uppdaterat speciellt ofta på sistone, jag vet.
Jag vill ju helst skriva om bra saker, roliga saker eller åtminstone saker man kan lära sig något av. Trots en gnällig blogg är jag faktiskt inte en gnällig person.

I början när jag startade denna blogg kunde jag skriva precis vad som helst för det var ingen som visste om den. Nu när jag har någon/några läsare (om jag nu har någon kvar) kommer mitt världssamvete upp och jag vill bespara er det värsta. Jag är rädd att ni skall tycka det är tråkigt och/eller jobbigt att läsa "mig" och det vill jag inte. Precis som om det skulle vara bättre att inte skriva något alls...Och jag borde inte ta ansvar för andras läsningar, jag kan ju egentligen bara ta ansvar för mig själv. Skulle jag kunna lära mig det någon gång?

Till viss del är jag dessutom försedd med munkavel. Minsta ord om min sambo leder till väldiga bråk och jag orkar inte med det.

Det dränerar mig att hålla inne med allt, varför gör jag det då?
Jag vet inte hur, vart, till vem jag skall vända mig så därför skriker jag ut hopplösheten ibland i min ensamhet.

Droppe för droppe...

..dropp...


...dropp..


...dropp...