Jag är trött på att inte få lov att vara mig själv.
Och nu vet jag knappt vem jag är längre.
Inte ens mitt hem är en fristad. Jag upplever inte att jag får lov att vara mig själv.
Jo, för katterna. Älskade krullbollarna.
Där får jag lov att vara hur obstinat och besvärlig som helst. Det gör inte dem något att jag är en åsiktsmaskin som inte kan stängas av. Bara jag ger dem mat, tömmer bajjelådan, agerar stege och lyder dem när de vill ha gos älskar de mig.
Villkorslöst.
Och där och då får jag lov att vara mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skulle det hjälpa dig att bo själv? Om du inte känner att du får vara dig själv hemma, där man verkligen ska få vara sig själv, så kanske du behöver ändra på det? ATt få vara själv, och då få vara sig själv? Ingen kan ändra någon annan - och du är värd att få vara världens bästa I!
SvaraRaderaLäser även förra inlägget och blir lite konfunderad. Låter inte som rätt person för dig!! Du ska känna dig trygg och känna att hon ger dig pepp och stöd.
SvaraRaderaDetsamma gäller hemmavid.
I bland är det nog skönt att jag inte har nån
"drömprins".
Hellre det än ensamhet när man är två.
Varm styrkekram till en underbar kvinna.
Det känner jag genom skärmen.