fredag 18 februari 2011

Funderingar om aktiviteten

Lite har jag lugnat ner mig. Och tänkt...

Å ena sidan vill jag försöka börja vara snäll mot mig själv och då säger allt i min kropp att jag skall sluta på aktiviteten.

Å andra sidan är jag en duktig flicka som alltid avslutar det hon har börjat och att hoppa av är för mig väldigt främmande.

Jag har försökt tänka lite mer rationellt om våra samtal och jag har diskuterat det med min sambo. Vi brukar ju ha extremt svårt att kommunicera men denna kontakt har jag kunnat dryfta med honom vilket har varit väldigt värdefullt.

Vi pratade om det faktum att aktivatorn är från Ryssland och att hon talar ganska dålig svenska. Jag fattar ju vad hon menar men i varje mening är det fel. Ett sött exempel är att hon sade att hon skulle hjälpa mig på tvären (traven). Annars lägger jag inte ens märke till det utan jag fyller i själv. Jag fyller säkert i rätt ord men jag får ju inte med resten. Intonation och ansiktsuttryck och sådant. Det säger ju lika mycket som orden i sig.

Fast ärligt talat är nog det största problemet tvärtom, att hon inte förstår mig. Och där vet jag inte om det är språket, att jag talar snabbt eller vad det nu kan vara som fallerar. Och även om jag förklarar vad jag menar så förstår hon ändå inte. Hon tror att hon förstår men när hon sedan pratar om det är det långt ifrån vad jag har menat så det gör hon inte.

Men jag skall ge henne en chans till och jag skall försöka ta det lugnt. Jag kan inte vara mer tydlig än vad jag är men jag kanske kan lugna ner mig. Jag är lugn när jag går in där men sedan börjar hon och då går jag upp i varv. Jag skall hitta något bra ord som påminner mig om det: rullgardin (som jag drar ner), gås (som allt rinner av) eller något liknande.

Det här var tänkt som hjälp mot min stress men det är helt andra grejer som tränas! Mitt tålamod och möjlighet att lugna ner mig och inte bry mig lär tränas. Och det är inte dåligt det, det behövs också!

2 kommentarer:

  1. Du får väl fösöka ha lite överseende, hon rår ju inte för att hon inte alls förstår, stackarn. Det verkar ju som att hon vill väl och verkligen försöker på sitt vis och med sitt språk och sin bakgrund.
    Jag tycker att du har ett underbart uttrycksfullt språk och det är härligt att du delar med dig av ditt liv. Skickar stora Kramar
    Marie-Louise

    SvaraRadera
  2. Du är klok du. Och jag tror att du har rätt. Att överbrygga språkbarriärer kan vara väldigt svårt, men en början är ju att öka medvetandet. Som du nu gjort. Ska bli intressant att se vad som händer nästa möte, nu när du fått en insikt.

    Kram!

    SvaraRadera