Vad jag inte sade var att ätstörningen är sämre och att jag har börjat skära mig igen. Jag vet inte om jag borde ha gjort det. Det hade ärligt talat inte spelat någon roll i utgången. Jag vet att jag inte är inne i det på samma sätt som tidigare. Jag vet att jag bara behöver lugn och ro för att det skall bli bättre.
Lugn och ro och rutiner.
Men hur skall jag skaffa dem?
Jag tror jag går ut i solen och letar efter dem idag.
tisdag 15 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas du har den kraft som behövs, tänker på dig / Helena
SvaraRaderaJag tror du vet hur du ska skaffa dig det du behöver, men frågan är om du är redo att ta steget. Jag hoppas det. Kram/Malin
SvaraRaderaDu har ju börjat en aktivitet som känns jobbig för dig, då kanske du reagerar så här. Men förhoppningsvis kan ett steg tillbaka ge flera steg fram sen! Du vet var jag finns, kram Lotta.
SvaraRaderaVågar du beställa en telefontid till honom och berätta det? Även om det kanske inte spelar någon roll ifall du berättar eller inte, så tror jag att det skulle kännas bättre. Även om han inte kan göra storverk, så kanske det också är ett sätt att få konstatera det svart-på-vitt för dig själv, ge dig den plats du behöver. För att berätta kan också ge dig kraft att gå ett steg framåt igen. Du är värd bättre än att skära dig. Lovar det. Kramar
SvaraRadera