Aktiviteten efter uppföljningssamtalet

Åh, herregud.
Herregud vilket bortkastad timme jag spenderade där idag.

Det var värre än vad jag kunde föreställa mig!!!
Nu ser hon mig som värsta känsligaste, korkade typen som reagerar och blir ledsen och kränkt av precis ingenting och allting. Bara för att hon inte fattade!! Har hon bara träffat människor som passar in (eller låtsas göra det) under tiden hon har jobbat där?

Hon var så försiktig och saktfärdig att jag blev oerhört stressad och frustrerad. Hon ville diskutera hur det var igår och hur jag ville ha det. Men det har jag ju redan sagt....typ hur många gånger som helst. Jag försökte ta nya steg och avsluta det fåniga "hur vill jag ha det"-samtalet men det gick inte! Hon fortsatte in absurdum! Jag frågade henne vad hon hade för agenda idag och om vi skulle fortsätta på frågorna från förra gången som vi inte hann med. Ja, det är vilket du vill. Vill du det kan vi göra det sade hon. Öh? Jag försökte igen och frågade om hon hade tänkt något speciellt idag och då svarade hon att hon hade tänkt fortsätta på samtalet igår. Jag tror jag fick hålla på en halvtimme för att få henne att fatta att vi var ungefärligt överens och att det inte var något i själva arbetat som jag reagerade över utan att hon ständigt verkade missuppfatta mig.

Hon hade förra gången pratat om en ny grupp med en ny ledare. Då blev jag först ställd för jag hade bara inte funderat på det och eftersom det blev så konstigt och jag inte fick prata om det så var det liksom långt borta. Även om jag avskyr att börja i grupp så inser jag givetvis att det blir en helt annan dynamik och synvinkel på min egen situation och jag sade direkt idag att visst kan jag göra det.

Jag tror hon pratade om det SJU jä&/&(/)()=(a gånger och varje gång sade hon så försiktigt att bara om du vill, du får tänka på det, du avgör själv, du får känna efter, du kan tänka till nästa gång, du behöver inte bestämma dig nu, det är ingen brådska...blabla. Till slut blev jag irriterad och sade att jag har redan givit dig ett svar ett antal gånger. Och då såg hon givetvis min irritation och det spädde ytterligare på hennes märkliga uppfattning av mig.

Alltså, jag blir så irriterad bara att tänka på mötet idag att jag inte borde skrivit om det alls! Det var som att stånga huvudet mot en vägg!! Nästa gång skall jag låtsas att jag är en gås och låta allt rinna av mig. Dra ner rullgardinen, fälla ner persiennerna och vinkla dem. Jag kan ju inte hjälpa att hon inte fattar. Jag borde ju verkligen inte må dåligt för det! Hade jag gått på lugnande hade jag kanske behövt trycka i mig ett antal för att fortsätta gå där utan att reagera.

Hur gör de människor som inte bryr sig om saker? De som aldrig liksom påverkas av vad folk säger. Ja, det finns faktiskt sådana. Hur gör de?

Tydligen skall de starta en stresshanteringsgrupp där och oj, vad jag behöver vara med på den! Om inte innan jag började så definitivt nu! Men här gjorde jag ytterligare ett misstag. Jag tycker just att stresshantering, coping är väldigt intressant och det har funnits med i några psykologikurser som jag har gått samt att jag läst andra kurser om det. I en av dem gjorde jag ett arbete om det. Det är ingen nyhet för mig, jag kan lite om det. Jag sade det (stoooort misstag) men jag sade att det snarare kunde vara en nackdel och att jag verkligen behövde påminnas om stresshantering många gånger. Vad tror ni att hon säger? Jo, även läkare blir sjuka. De har människor där som är högst uppsatta VD:ar och de kan inte allt sade hon. Men herregud!!! Hon fattar verkligen inte!!!

Blev du ledsen frågade hon? Förstår du inte? Det frågar hon hela tiden och det gör mig riktigt irriterad (som om hon nu inte var så duktig på det även utan detta!)

När det är dags att avsluta reser jag mig och börjar ta på mig ytterkläderna. Jag frågar om nästa tid och hon säger att hon har så himla mycket nästa vecka och att hon hoppas att jag kan börja stresshanteringen då, annars kan vi ses veckan därpå. Helt ok, fine. Men sedan fortsätter hon prata om det. Men sluta, jag har fattat!! Och efter det börjar hon prata om vad jag skall göra till nästa gång och vill jag göra färdigt frågorna eller vill jag få något nytt. Jag sade att nya saker står vi väl ändå inte och diskuterar när jag har ytterkläderna på mig och hon har en minut till nästa besök. Jag frågade ju i början om hennes agenda idag.

Alltså, detta är så sjukt så jag tror inte ens att någon av er pallar läsa genom det. Jag är tydligen så svår att få människor klarar av mig. Ibland blir jag ledsen av den tanken men just idag är jag bara arg, irriterad och oerhört frustrerad. Just idag anser jag att jag har gjort precis allt jag har kunnat både igår och idag för att förklara och förstår hon fortfarande inte (trots att vi fick tolkningshjälp av AF) så är det inte upp till mig längre.

Men tyvärr är det ju jag som får ta det.
Nästa gång skall jag vira in mig i en gigantisk kondom för att skydda mig.