...är märklig.
Nu är det ett nytt år.
Plötsligt är det inte förra året jag hade cancer, det är ännu längre bort!
Hur kan den då vara så närvarande? Inte själva cancern dock utan behandlingen av den.
Fast det är kanske inte så konstigt, jag lever ju fortfarande i efterverkningarna av behandlingen. Jag är fortfarande trött fast det är gudskelov bättre.
Neuropatin är kvar till min stora sorg och jag är livrädd att det kommer att vara bestående.
Värk finnes, dels min vanliga "gamla" som är svårare att hantera tillsammans med allt annat och dels den "nya".
Minnet och andra kognitiva funktioner är oerhört påverkade. Jag glömmer vad jag gör och varför under tiden jag gör det.
Allt nytt är inte spännande...
Men det blir ju bättre och förhoppningsvis bleknar även detta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Inger,
SvaraRaderaJag känner igen mig i mycket som du berättar om när det gäller din kropp och efterdyningarna som nu kommer. Jag var i ganska dålig fysisk form när jag hoppade på cancertåget (stort misstag) och det är verkligen inte bättre nu.
Ville bara skriva till dig att jag upplever dig som gladare på sistone, hoppas det är så.
Stor kram från en som tänkte försämra den fysiska statusen ytterligare med lite lunginflammation...... Min kondis är verkligen på topp nu......
Viktoria