onsdag 1 september 2010

Livstecken

Ja, jag lever. Jag rör i alla fall på mig. Långsamt och emellanåt ganska smärtfyllt men ändå.

På ett sätt var det väldigt skönt att komma tillbaka till vardagen igen. Framför allt känns det hemskt bra att inte ha andra omkring mig med ständiga åsikter om hur, vad och hur mycket jag bör göra.

Men samtidigt var det nästan en chock att komma hem. Nu har jag varit nära naturen under så lång tid. Jag har varit omgiven av träd, vatten och stenar och tystnad. Ljuva, lugna, fantastiskt läkande tystnad. I stan är det inte tyst, inte någon gång, inte vid något tillfälle alls.

Jag har börjat med en ny medicin, jag skall prova den i några veckor. Jag har haft den tidigare men jag kunde inte äta den pga bieffekterna. Jag är rädd för att det börjar visa sig vara likadant även denna gången och tyvärr kommer det nog att bli så. Den värsta bieffekten är den hemska smärtan, den andra jag har svårt med är tröttheten. Jag tittar ständigt på klockan och undrar om jag kan gå och lägga mig. Härligt liv va! *s*

Idag fick jag papper från Reproduktionsmedicinskt centrum som jag skall få komma till. De vill ha några blodprov vid olika tillfällen i menstruationscykeln. Jag har haft menstruation 3 gånger oregelbundet sedan jag slutade med cyto. I alla fall hoppas jag att det är menstruation och inte bieffekt av Tamoxifenen. Nej, jag bestsämmer mig för att den har kommit tillbaka men att den är lite hoppig än. Nu får jag hålla koll på hela cykeln för provernas skall tas på olika dagar.

Förra gången jag fick mina pengar ändrades utbetalningssystemet och jag fick för 3 dagar tror jag - det var lite besvärligt. Denne månaden tänkte jag att nu får jag ju mycket pengar eftersom jag inte fick allt från förra gången men nä.. Jag tror att jag har varit sen med närvarorapporten och tydligen hann de inte processa så att jag skulle få alla pengar nu. Jag får väl dem nästa gång, och då blir jag ju lite rik för en liten sund!

Jag har fått en tand. Tänk att man kan säga så i denna ålder. Det är ju givetvis en visdomstand men brukar man inte ha koll på att de är på väg eftersom tandis jämt röntgar? Denna gången hade jag absolut ingen aning. det gjorde bara så ont. Jag försökte känna om det var en tand och det var det ju.,..grejen är bara att den ligger ner och växer mot de andra tänderna så den får väl dras ut. Jippi, just en sådan grej jag behövde nu när jag precis betalat massor redan till tandis och nu när jag inte får mina pengar...aaaahhhhhh...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar