På onkologen var jag med i ett projekt där jag bla fick träna yoga, något jag omedelbart föll för. Det kändes helt rätt för mig och jag ville fortsätta med det. Den yogaläraren jag hade tyckte jag väldigt bra om och när hon berättade att hon även har klasser på Forum (även om det var medicinsk yoga som jag inte var lika förtjust i) tänkte jag till ett tag innan jag bestämde mig för att köpa ett kort. Det är ganska mycket pengar för min inkomst för tillfället men jag tyckte det kunde vara värt det.
Sedan kom saker i vägen, jag vet egentligen inte vad som hände men jag tappade lite bort det. Tyvärr får jag säga för det var nog bra för mig.
Jag vill komma igång med någon slags träning igen. Jag tränade boxning innan jag blev sjuk för många år sedan och jag saknar det oerhört men det finns inte en chans i dagsläget. En mjukstart med yoga och vattengympa tänkte jag kunde vara mer lämpligt.
Kortet jag hade köpt var på 10 gånger tror jag men jag hade inte varit där det antalet. Jag ringde för att kolla och får beskedet att kortet har gått ut. Vaddå, gått ut? Har man inte kortet tills man använt upp gångerna. Nej, tydligen inte. Jag måste vara riktigt gammal eller inte alls med för jag trodde det var så det fungerade. Det stod säkert i bestämmelserna som jag inte direkt lusläste.
Jag hade tydligen bara varit där 4 gånger så de resterande 6 gångerna brann inne. Detta betyder att det var oerhört dyra yogatimmar och faktiskt inte värt pengarna. Jag kan få tillgång till dessa 6 gånger ifall jag köper ett nytt 10-kort men det vette katten om jag vill göra. Jag tror jag hade ett 15-kort på friskis och svettis. Hade är kanske det ledande ordet för det kanske också har gått ut!
Efter telefonsamtal till friskusarna har jag fått beskedet att det fortfarande gäller. Phew.
onsdagen den 8:e februari 2012
Naturlighet vid sjukdom
Jag har fortfarande inte kommit tillbaka till Stegen. När jag lyckades komma undan feberns krampaktiga tag hamnade jag istället med bihålekänningar samt i hostans klor. Mitt normala modus operandi i de flesta situationer har i mitt liv har varit att kämpa. I många år har det även gällt min egen kropp. Jag har kämpat emot den. Det är ingen lätt match.
Denna gången försökte jag gilla läget. Det var som det var. Det går inte att få det att gå över snabbare och det hjälper inte mycket att banna och/eller förbanna varken förkylningen eller min egen kropp. Snarare blir det tvärtom kontraproduktivt.
Istället har jag försökt pyssla om mig själv. De första dagarna var det dock lite svårt eftersom jag blir totalt utslagen av även den minsta förhöjning av min kroppstemperatur. Undrar hur det kan vara sådan skillnad. Vissa ungar verkar hur pigga som helst fast de har feber. Även en del vuxna verkar kunna fungera normalt trots en värmehöjning. Tänker jag själv tillbaka till mitt arbetsliv hände det ofta att jag arbetade trots att jag var sjuk eftersom det var svårt, för att inte säga omöjligt vissa gånger att bli ersatt. Eller tja, omöjligt är det väl aldrig men det var stora summor och långa tidsperioder som hade gått i stöpet och jag hade för stark lojalitet för att låta det hända. Fast vart ledde det mig? Min kropp blev alltmer sliten bara.
Till viss del går det att ignorera sjukdom. Hur annars gör exempelvis föräldrar som är sjuka men ändå måste ta hand om sina barn. De måste ju. Men ibland undrar jag verkligen hur man kan det. Och jag undrar hur mycket jag gjorde det själv. Var mitt gamla jag lika påverkad av feber som jag är nu? Är det ett utslag av min slitna kropp att jag blir mer påverkad idag? Fast jag tycker mig komma ihåg att jag blev väldigt ynklig av feber även förr i världen. Beror feberpåverkan enbart på kroppens skick i övrigt eller finns det andra saker som påverkar.
När jag blir förkyld är en inventering av medicinförrådet det första jag gör. Har jag nässprej, aspirin och sinova? Redan där försöker jag kämpa emot min egen kropp. Feber, hosta samt ökad slemproduktion har ju en funktion. Hur jobbigt och äckligt det än kan vara så finns det en anledning till det. Och jag hjälper kanske inte mig själv på bästa sätt genom att försöka motverka och påverka kroppens egna naturliga förlopp.
Nässprejen ger ett direkt svar, det märks att det hjälper. Men aspirinet? Gör det någon skillnad? Är det kanske tom obra att inta det? Nu käkar jag iofs mest det för att mota huvudvärken och inte för att ta ner febern men jag kanske skall hitta andra alternativ.
Sinova är ett naturläkemedel. På ett sätt är det lätt att låta sig luras av att det är bättre för det är ju "naturligt". Annars tror jag mycket på naturens produkter. Är det lika "illa" som traditionella mediciner? Det måste ju bero på vad det är för något. Naturens mediciner kan vara minst lika potenta som syntetiska och bör intas med försiktighet.
Mat som medicin då? Alla vitaminer, mineraler, antioxidanter - kan de göra skada? Om jag boostar mitt immunförsvar med naturligt förekommande nyttigheter. Det kan ju inte vara något annat än bra. Det handlar mer om att bygga upp.
Sedan febern försvann och jag kan tänka och fungera bättre har jag druckit mycket te som jag gjort av ingefära och citron. Det inbillar jag mig är bra. Jag har även gjort ångbastu som jag andats i för att underlätta. Jag har alltid gillat citron men jag fick verkligen upp ögonen för den när jag var på Vidarkliniken. Det verkar vara ett universalmedel och bra mot/för allt!
Citron, ingefära, granatäpplen, blåbär. Det finns så många fantastiska födoämnen och jag märker hur gärna min kropp vill ha dessa nyttigheter. Ibland kan jag inte äta om det är för mycket kött och grädde men blotta tanken på lättare mat gör att det riktigt kan vattnas i munnen och det är något som verkligen inte händer ofta nuförtiden.
Jag tycker att jag gjorde ett bra jobb med att lyssna på min kropps behov under denna förkylning och jag hoppas att jag kan fortsätta göra det. Nu skall jag lyda dess hungerskrik och inte ignorera det som jag oftast gör. Jag brukar inte ha speciellt matsug men just idag känner jag ett våldsamt sug efter spaghetti och jag tänker följa det. Får se vad matförrådet kan bjuda på för tillbehör. Törstig är jag också, jag borde verkligen dricka bättre.
Denna gången försökte jag gilla läget. Det var som det var. Det går inte att få det att gå över snabbare och det hjälper inte mycket att banna och/eller förbanna varken förkylningen eller min egen kropp. Snarare blir det tvärtom kontraproduktivt.
Istället har jag försökt pyssla om mig själv. De första dagarna var det dock lite svårt eftersom jag blir totalt utslagen av även den minsta förhöjning av min kroppstemperatur. Undrar hur det kan vara sådan skillnad. Vissa ungar verkar hur pigga som helst fast de har feber. Även en del vuxna verkar kunna fungera normalt trots en värmehöjning. Tänker jag själv tillbaka till mitt arbetsliv hände det ofta att jag arbetade trots att jag var sjuk eftersom det var svårt, för att inte säga omöjligt vissa gånger att bli ersatt. Eller tja, omöjligt är det väl aldrig men det var stora summor och långa tidsperioder som hade gått i stöpet och jag hade för stark lojalitet för att låta det hända. Fast vart ledde det mig? Min kropp blev alltmer sliten bara.
Till viss del går det att ignorera sjukdom. Hur annars gör exempelvis föräldrar som är sjuka men ändå måste ta hand om sina barn. De måste ju. Men ibland undrar jag verkligen hur man kan det. Och jag undrar hur mycket jag gjorde det själv. Var mitt gamla jag lika påverkad av feber som jag är nu? Är det ett utslag av min slitna kropp att jag blir mer påverkad idag? Fast jag tycker mig komma ihåg att jag blev väldigt ynklig av feber även förr i världen. Beror feberpåverkan enbart på kroppens skick i övrigt eller finns det andra saker som påverkar.
När jag blir förkyld är en inventering av medicinförrådet det första jag gör. Har jag nässprej, aspirin och sinova? Redan där försöker jag kämpa emot min egen kropp. Feber, hosta samt ökad slemproduktion har ju en funktion. Hur jobbigt och äckligt det än kan vara så finns det en anledning till det. Och jag hjälper kanske inte mig själv på bästa sätt genom att försöka motverka och påverka kroppens egna naturliga förlopp.
Nässprejen ger ett direkt svar, det märks att det hjälper. Men aspirinet? Gör det någon skillnad? Är det kanske tom obra att inta det? Nu käkar jag iofs mest det för att mota huvudvärken och inte för att ta ner febern men jag kanske skall hitta andra alternativ.
Sinova är ett naturläkemedel. På ett sätt är det lätt att låta sig luras av att det är bättre för det är ju "naturligt". Annars tror jag mycket på naturens produkter. Är det lika "illa" som traditionella mediciner? Det måste ju bero på vad det är för något. Naturens mediciner kan vara minst lika potenta som syntetiska och bör intas med försiktighet.
Mat som medicin då? Alla vitaminer, mineraler, antioxidanter - kan de göra skada? Om jag boostar mitt immunförsvar med naturligt förekommande nyttigheter. Det kan ju inte vara något annat än bra. Det handlar mer om att bygga upp.
Sedan febern försvann och jag kan tänka och fungera bättre har jag druckit mycket te som jag gjort av ingefära och citron. Det inbillar jag mig är bra. Jag har även gjort ångbastu som jag andats i för att underlätta. Jag har alltid gillat citron men jag fick verkligen upp ögonen för den när jag var på Vidarkliniken. Det verkar vara ett universalmedel och bra mot/för allt!
Citron, ingefära, granatäpplen, blåbär. Det finns så många fantastiska födoämnen och jag märker hur gärna min kropp vill ha dessa nyttigheter. Ibland kan jag inte äta om det är för mycket kött och grädde men blotta tanken på lättare mat gör att det riktigt kan vattnas i munnen och det är något som verkligen inte händer ofta nuförtiden.
Jag tycker att jag gjorde ett bra jobb med att lyssna på min kropps behov under denna förkylning och jag hoppas att jag kan fortsätta göra det. Nu skall jag lyda dess hungerskrik och inte ignorera det som jag oftast gör. Jag brukar inte ha speciellt matsug men just idag känner jag ett våldsamt sug efter spaghetti och jag tänker följa det. Får se vad matförrådet kan bjuda på för tillbehör. Törstig är jag också, jag borde verkligen dricka bättre.
fredagen den 3:e februari 2012
Ah!!
Äntligen feberfri! Prisa Gud!
Ja, det känns lite så. Jag är enormt tacksam över att ha kommit ur febern. Jag blir så dålig och hjärnan sätts helt ur spel bara på en ynka halv grads feber. Det påminner lite om hur jag mådde under EC-behandlingen (första 4 cytona).
Jag är fortfarande lite mosig och skall snart lägga mig en stund. Ville bara även skicka ett tack till vetenskapen som tog fram nässprejen.
Och så skall jag hålla tummarna för att jag slipper den vansinniga hostan jag brukar få. Jag har hosta nu men av en lite annan art än den jag vanligtvis brukar ha.
Jag överlever nog det här också, trots de gigantiska mansvirusarna! ;-)
Ja, det känns lite så. Jag är enormt tacksam över att ha kommit ur febern. Jag blir så dålig och hjärnan sätts helt ur spel bara på en ynka halv grads feber. Det påminner lite om hur jag mådde under EC-behandlingen (första 4 cytona).
Jag är fortfarande lite mosig och skall snart lägga mig en stund. Ville bara även skicka ett tack till vetenskapen som tog fram nässprejen.
Och så skall jag hålla tummarna för att jag slipper den vansinniga hostan jag brukar få. Jag har hosta nu men av en lite annan art än den jag vanligtvis brukar ha.
Jag överlever nog det här också, trots de gigantiska mansvirusarna! ;-)
onsdagen den 1:e februari 2012
tisdagen den 31:e januari 2012
Ynklig
Oj, jag trodde det var l'nge sedan jag skrev n[got men s[ visar det sig att jag hade skrivit n[gra ynkliga rader i s;ndags. En febersl'ng i dag ocks[ men nu skall jag l'gga mig och jag hoppas att jag 'r b'ttre imorgon. Jag fullst'ndigt avskyr att vara f;rkyld, jag blir s[ d[lig. Eller tja, det blir v'l alla men jag brukar drabbas av det d'r l'skiga manliga viruset som 'r extra potent och som man blir ynklig av.
Och skrivfelen i denna text beror inte p[ mitt medicinintag utan p[ min kattunges vandringar ;ver tangentbordet igen. Jag f[r titta p[ det och 'ndra det imorgon. Nu skall jag l'gga mig.
Och skrivfelen i denna text beror inte p[ mitt medicinintag utan p[ min kattunges vandringar ;ver tangentbordet igen. Jag f[r titta p[ det och 'ndra det imorgon. Nu skall jag l'gga mig.
söndagen den 29:e januari 2012
tytrött
Trött och lite mindre trött, glad oftast men lite ledsen ibland när värken och tröttheten är som sämst. Någon gång klarar jag av att laga mat, ibland kan jag tom vila en stund. Men hjärnan är inte med, den är för trött och sliten.
Lite ynklig är jag idag för jag har feber. Eller hade i alla fall tidigare, nu känns det lite bättre och jag skal gå coh lägga mig. Det borde jag gjort för över en timme sedan men bättre nu än än senare...eller ngåyto.-
Sade jag att jat bvar tytrött?
Lite ynklig är jag idag för jag har feber. Eller hade i alla fall tidigare, nu känns det lite bättre och jag skal gå coh lägga mig. Det borde jag gjort för över en timme sedan men bättre nu än än senare...eller ngåyto.-
Sade jag att jat bvar tytrött?
tisdagen den 24:e januari 2012
Vad som funkar
För övrigt är jag stolt över dagen jag idag skapade till mig själv.
När jag kom hem från min aktivitet som för övrigt var givande var jag trött som jag alltid är. Då fungerar inte min hjärna så bra utan går på vana. Det är inte alltid jag lyckats tyda min kropps signaler så bra så istället för att vila när jag är trött eller laga mat när jag är hungrig så äter jag choklad. Föga förvånande brukar det inte ge mig någon lindring.
Men idag, trots min trötthet, lyckades jag tänka ett extra varv. Jag var trött, jag var hungrig, jag reagerade med att instinktivt vilja äta choklad men jag lyckades tänka på vad jag verkligen behövde. Jag lagade mat!! Inte från grunden, det fanns rester i kylen. Men av ris en dag och köttfärssås en annan dag gjorde jag fylld paprika och det var jättegott. Dessutom åt jag upp allt jag hade gjort vilket säkert var mindre än en normal portion men mycket mer än vad jag brukar äta så jag är jättenöjd.
Och som om det inte hade räckt så lade jag mig...och lyckades tom somna!! Jag försöker ibland att vila men jag klarar sällan av att ligga så länge innan jag stiger upp. Skillnaden var att jag vanligtvis försöker vila på soffan men idag lade jag mig i sängen. Så då vet jag vad som funkar. Det är ingen idé att försöka vila på soffan, det funkar inte. Hopp i säng istället!
Vilket jag skall göra nu.
När jag kom hem från min aktivitet som för övrigt var givande var jag trött som jag alltid är. Då fungerar inte min hjärna så bra utan går på vana. Det är inte alltid jag lyckats tyda min kropps signaler så bra så istället för att vila när jag är trött eller laga mat när jag är hungrig så äter jag choklad. Föga förvånande brukar det inte ge mig någon lindring.
Men idag, trots min trötthet, lyckades jag tänka ett extra varv. Jag var trött, jag var hungrig, jag reagerade med att instinktivt vilja äta choklad men jag lyckades tänka på vad jag verkligen behövde. Jag lagade mat!! Inte från grunden, det fanns rester i kylen. Men av ris en dag och köttfärssås en annan dag gjorde jag fylld paprika och det var jättegott. Dessutom åt jag upp allt jag hade gjort vilket säkert var mindre än en normal portion men mycket mer än vad jag brukar äta så jag är jättenöjd.
Och som om det inte hade räckt så lade jag mig...och lyckades tom somna!! Jag försöker ibland att vila men jag klarar sällan av att ligga så länge innan jag stiger upp. Skillnaden var att jag vanligtvis försöker vila på soffan men idag lade jag mig i sängen. Så då vet jag vad som funkar. Det är ingen idé att försöka vila på soffan, det funkar inte. Hopp i säng istället!
Vilket jag skall göra nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
