onsdag 22 september 2010

Kommentarer

Tack för ert stöd. Som sagt, det kommer att ta tid att acceptera detta...om jag överhuvudtaget kan...jag har ett otroligt starkt hopp.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Ankan23 september 2010 kl. 10:04

    Det är inte så stor tröst men jag vet precis hur du känner. Vi får inte heller skaffa barn, smärtan som blir av det ultimata jävla cancerbestämmandet är fruktansvärt,,det gör så ont så ont & det får göra ont & mest för att vi inte fick ett eget val...
    Jag lider & gråter med dej men vi fixar detta oxå som så mycket annat för tillsammans är vi starka,,du är starkare än du tror...& jag tror på dej...
    en megamegakram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)