Krampkropp

Idag (för det mesta?) var min kropp riktigt utmattad. Jag känner det på många sätt men ett tydligt är när jag får ryckningar och idag har jag även haft en hel del muskelkramper. Med Tamoxifen kom även kramper men det handlade mest om vaderna. Idag fick jag på ett konstigt ställe tyckte jag, höger sida av magen. Eftersom buken är så spänd var det svårt att stå rakt och försöka stretcha ut muskeln och det gjorde rent helvetiskt ont, jag skrek faktiskt av smärtan. Det sög så mycket kraft att jag var nära att svimma, det bara snurrade. Jag var tvungen att lägga mig och gudskelov så försvann det då.

Ikväll var jag på prova på qigong. Jag gick efter en kvart, det funkade inte på min kropp. Eller så var det bara fel dag. Jag mådde illa, var på väg att få kramp i skuldrorna och jag kände hur händerna domnade bort. Och på så sätt sade jag ja lite mer till mig själv. Att dels lyssna på min kropp men också att agera i enlighet med vad den behöver. För det räcker ju inte att lyssna på den, jag hade ju kunnat stå kvar på qigongen och känt och hört min kropp skrika men ändå fortsatt. Det är så jag gjorde tidigare. Detta är bra träning för mig, ja till Inger. :-)

Väl hemma är det bara de vanliga tå och vadkramperna som jag försöker mota.

Annars började dagen tidigt med ett besök hos läkaren som förlängde min sjukskrivning. Han ville också höja dosen på en medicin. Jag vet inte om jag vågar det med tanke på att mitt hjärta påverkades av den. Han skrev en remiss till kardiologen för att monitorera mig men nu när jag tänkt på det mer tycker jag inte det räcker att eventuella hjärtproblem upptäcks, jag vill inte ha problemen alls!

Eftersom jag var uppe i tid så åt jag i tid och det fanns plats för en välbehövlig vila. Trots det var alltså qigongen för mycket men det berodde nog mer på min kropps skick än på själva träningen. Och även om jag är väldigt trött nu och skall gå och lägga mig så är jag nöjd med dagen för jag har fått in både mat, vila och rörelse på ett bra sätt. :-)