DIEP - 6 månader senare

Idag är det 6 månader sedan jag fick min DIEP rekonstruktion. Vad konstig tiden är! Det känns ju som att det var jättelänge sedan. Samtidigt känns det som att det inte var det! Jag har lite svårt att tänka på hur det var den dagen. Det var verkligen fruktansvärt. Det fanns givetvis bra saker också, framför allt att jag faktiskt fick denna operationen - det är faktiskt inte alla som vill ha den som får den. Det var inte självklart att jag skulle få den eftersom den då jag inte är strålbehandlad. Har du fått strålning är huden vanligtvis skadad och därmed inte lika elastisk och då är det svårt att sätta in en expanderprotes. Det var illamående, värk, stramt, svullet, spänt, jag hade svårt att äta, svårt att sova, svårt att ligga på rygg och framför allt svårt att ringa på hjälp fast jag behövde det!

Först nu, efter 6 månader, kan jag känna mig hyfsat nöjd. Jag vet inte om jag kan säga att det var värt det än. Hade jag vetat vad det skulle innebära hade jag absolut inte gjort det nu. Kanske när jag var starkare och inte behövde lika lång återhämtning. Men nu kan jag känna glädje av att jag har ett bröst. Och att det faktiskt ÄR ett bröst, att se det som ett bröst och inte bara en flyttad mage. Med kläder på kan man inte se någon skillnad. Jag får nog säga att mitt gamla bröst var snyggare utan kläder men detta kommer att bli bra. Det är redan bra. Det läker fint, ärren är smala och jag har fått höra att det har fått väldigt fin form. Jag ser mer skavankerna men efter mitt besök hos ssk på plastik ser jag mer det positiva. Fast snarare är det så att hon lugnade min fulrädsla.

Jag är nöjd med den naturliga rörelsen. När jag rör mig så rör det sig, precis som det skall! Jag blev väldigt förvånad över att jag reagerade så kraftigt på det. Det var inte en grej jag hade kunnat förutse, att jag skulle sakna gunget liksom. Tidigare tänkte jag inte ens på att jag hade ett gung!

Men nu gungar jag igen! :-)