Jag glömde.
Jag glömde väsentliga delar i min arbetsbeskrivning till FK vilket troligen påverkat utgången väldigt negativt. Nu skall jag försöka rätta till det men risken finns att FK tror att det är en fabricerad efterkonstruktion.
Bara att tänka på detta gör att det kryper i hela kroppen. Åh, vad jag vill att det skall vara över...och givetvis att jag får genom in arbetsskada. Det hade känts lite som en upprättelse. Inte för att ett besked skulle hjälpa mot värken men tanken skulle vara mer uthärdlig.
Hur kan jag glömma vad jag arbetade med?
Hur skall denna skadade hjärna kunna reparera sig själv?
Och resten av kroppen, hur lång tid tar det för återhämtning?
Det kanske aldrig sker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas du får ihop alla trådar till en bra skrivelse. Du som har så god förmåga att uttrycka dig i text kommer klara det galant!
SvaraRaderaJag undrar också....när ska denna kropp fungera normalt igen. Svag och klen är jag. Ont i ryggen har jag, i synnerhet på högra (opererade och strålade sidan) sidan. Har ingen ork att träna som jag ska... men ska snart.....
Tack för att jag fick lämpa över lite gnäll hos dig (som om du hade något val... :-))
Kram
Viktoria
Kära god du! Tack snälla för sänna fina komplimanger, men vi alla så gott vi kan.
SvaraRaderaÅ när det gäller FK och allt det där så är det inte bara en kamp vi för mot sjukdom och de hemska biverkningar vi får ha efteråt, utan också alla dessa instanser och människor som inte förstår.
Jag har också känt mig som om jag inte vill eller har lust. Som om jag borde orka mera.
Så är det dock inte.
Helst skulle jag vilja vara en fullt frisk människa som inte behöver ha ett dugg med vårdmaskineriet eller andra att göra.
Men en del bara tittar på mig och säger:
Du som ser så frisk ut!
Jomen hej...liksom.
Puckon.
Stor kram på dig!!
/Fighter