Jag vaknade med svullna, svidande ögon.
Ont i huvudet och hela kroppen.
Mosig i huvudet av gråt.
Jag kommer ihåg att jag grät precis när jag skulle lägga mig men jag kom inte ihåg varför.
Den sista timmen varje kväll är nästan alltid helt bortblåst.
Det tog några minuter innan jag kom på vad det var.
Precis innan jag gick och lade mig läste jag att G inte hade klarat sig, hon var död.
Denna vidriga sjukdom har tagit ytterligare en otrolig kvinna.
Idag känns allt så meningslöst.
lördag 9 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stor kram till dig Inger! Fy sjutton för cancer. Kram Lotta
SvaraRaderaPS Grattis på namnsdagen!
Älskade vän! Som vanligt så har jag inga bra ord att skriva, men jag tänker så på dig, och jag finns här när/om du vill! Kram!
SvaraRaderaKram!
SvaraRadera