Utförsäkrad

Idag fick jag beskedet med säkerhet, jag är en av dem som kommer att bli utförsäkrad från den 1:a april. Visst är det nya systemet ett skämt?

Jag var på möte idag med läkare samt handläggare på Försäkringskassan. Jag är glad att min sambo var med och agerade öron och minne eftersom det inte funkar så bra hos mig längre. Minnet alltså, öronen fungerar ganska hyfsat än så länge!

Jag har anställning men ändå kommer jag att föras över till Arbetsförmedlingen. Varken FK eller läkaren pratade dock om min arbetsförmåga utan emfas trycktes på att jag efter 3 månader kunde bli sjukskriven igen. Det är helt idiotiska regler. Varför skall jag till AF när jag inte kan arbeta? Vad kostar inte det samhället att föra över folk från ett ställe till ett annat och sedan tillbaka igen? Varför tar man inte upp arbetsgivarens ansvar, hur kan de så lätt komma undan sitt rehabiliteringsansvar? Om, eller rättare sagt när jag blir sjukskriven efter 3 månader, får jag min gamla handläggare igen då eller måste jag börja om från början med en ny? Min nuvarande handläggare är fantastiskt bra, den bästa jag har haft kontakt med och de har varit några stycken under årens lopp. Med de nya reglerna och allt extraarbete det medför för FK tror jag inte att en ny handläggare skulle ha varken tid eller ork att sätta sig in i mitt ärende och verkligen engagera sig lika mycket. Med andra ord tror jag att det då kommer att bli extremt svårt för mig att komma tillbaka till arbetslivet vilket jag så oerhört gärna vill göra! Så jag vill väldigt gärna behålla min handläggare och jag kommer att kämpa med näbbar och klor om FK får för sig att byta ut henne.

Arbetsintroduktionen som det så fint heter kommer att vara individanpassat efter sjukdomsbild. Enligt FK kan det innebära att jag kanske enbart behöver ha några få telefonsamtal med dem under dessa 3 månaderna. Dessutom finns det inte någon medicinsk kompetens på AF och de kan således inte bedöma eventuell arbetsförmåga själva, de får ta in hjälp från FK. Jag tycker faktiskt synd om handläggarna på FK, de har verkligen ett skitjobb och värre ser det ut att bli!

Och så kommer vi till ekonomin. Jag kan mycket väl tänka mig att ha sämre ekonomi ett tag om jag verkligen får adekvat hjälp. Som det är nu kommer jag att få mycket sämre ekonomi under en tid där typ ingenting händer, en transportsträcka. Något som bara drar ut på mitt försök att återgå till arbetet ännu längre. Vid skilsmässan mellan A-kassan och facket höjdes ju avgiften till det förstnämnda ganska mycket. Vid kontakt med dem visade det sig att jag inte hade rätt till A-kassa om jag blev arbetslös eftersom jag varit sjukskriven under så lång tid. Då valde jag att träda ur. Nu får jag veta att min ersättning sänks till en tredjedel eftersom jag inte är med. Även om jag begär återinträde lär jag få en månad under existensminimum.

Men förutom några enstaka tårar på mötet har jag känt mig ganska samlad. Egentligen tror jag det handlar om att jag inte orkar ta in det. Det får bli som det blir och jag kommer att göra det bästa av det. Mitt "arbete" framöver kommer att vara att försöka läka och bli stark samt förhoppningsvis en smula smärtlindrad.