Mer färgtankar

När jag var tonåring gick hela min garderob i svart, precis alla kläder jag hade var svarta. Under en period färgade jag även håret svart. Detta har jag svårt att förstå nu. Under många år var det starka och glada färger som överväger i min garderob. De senaste åren när min utmattning var som sämst var det ånyo mest mörka kläder jag använde. Cytostatikaperioden var tung och den påverkade mig starkt. Jag klarade inte av att ha starka färger omkring mig, än en gång använde jag mest svart.

Nu har jag kommit tillbaka till färgerna men med en viss skillnad. I min gamla färgälskarperiod var det starka kontraster som gällde. Jag bar gärna lila och orange tillsammans, rött och cerise var en annan favoritkombination. Det är mer en balans nu tycker jag. Jag älskar fortfarande orange men inte på ett lika skarpt och signalerande sätt. Jo, jag kan fortfarande ha lila och orange men jag tror jag skulle föredra lite mer milda nyanaser numera. Jag tror att jag har fått in balansen färgmässigt genom att tillföra mer jordnära färger.

Lila och grönt är nya favoriter hos mig. Idag bär jag lila tillsammans med grått. Lila och olivgrönt är en annan favviskombination. Lite lugnare och mildare toner. Är jag då lugnare och mildare som person? Tyder det på mognad? Mående? Att mina färgval speglar mitt mående är väldigt uppenbart, ju sämre jag mår desto svårare har jag med starka färger. Men berättar färgerna även andra saker? Ja, jag tror faktiskt det. Vad, det vet jag inte riktigt än. Men det känns på något sätt som att det är viktigt.