Böcker

Ibland tar jag på mig ett bröst och går ut på stan precis som en helt vanlig människa. Idag var en sådan dag. Först tog jag mig till vaccinationscentralen för andra delen av vaccinationen mot svininfluensan. Men det var allt svårt att hitta dit. Det är inte så logiskt med numreringen, ingång 25 ligger exempelvis inte alls bredvid ingång 26 som jag felaktigt trodde. Istället låg det bredvid ingång 83B. Men nu är jag dubbelskyddad och kan tom bocka av och slänga en liten del av pappershögen!

Trots den omfattande resvägen till något som egentligen låg ganska nära beslöt jag mig för att ta mig till biblioteket. Jag har kommit in på en kurs som jag hemskt gärna skulle vilja gå. Men dels vet jag inte om jag orkar och dels vet jag inte om FK och AF godkänner det. Jag hade tänkt ta upp det på mötet i förra veckan men tappade helt bort det. I alla fall så ringde jag en av lärarna som jag är bekant med och frågade om råd. Jag fick det ypperliga rådet att läsa lite av litteraturen för att kolla läget. Därav biblioteksvisiten.

Jag hittade bara en av böckerna som ingår i den obligatoriska kurslitteraturen, de andra var utlånade. Den som fanns inne heter Läkande trädgårdar. Det fanns även övrig litteratur som man kunde förkovra sig i om man ville på listan och på biblioteket fanns flera titlar såsom Den biodynamiska trädgården, Tänkvärda trädgårdar samt Naturkraft.

Och nej, jag är ingen trädgårdsentusiast trots att kursen heter Trädgårdsterapi. Den handlar mer om naturen som läkande kraft.

Ytterligare böcker fann vägen hem till mig, bla en bok som min kurator har tipsat om: Det är ingen fara, du är människa som är skriven av prästen Annika Borg. Rosenmetoden kom jag att möta på rehabiliteringen jag gick i våras och det var fantastiskt bra så det vill jag gärna läsa och lära mig mer om. Jag hittade även en bok som heter HEMLIGHETEN och givetvis blev jag nyfiken, jag vill gärna veta vad HEMLIGHETEN är.

Till sist hittade jag en bok som heter Kroppen talar till dig. Jag har en god vän som har pratat om denna teori och det lät intressant. All sjukdom beror på störningar på ett emotionellt, mentalt och/eller andligt plan. Jag slog upp cancer och såhär står det:

"Cancer är resultatet av betydliga känslomässiga sår som upplevts i isolation under barndomen. De vanligaste känslomässiga sår som kan manifesteras som allvarliga fysiska åkommor är avvisande, övergivande, förnedring, svek och orättvisa. Sonliga människor har uthärdat en kombination av flera av dessa sår.

Om du lider av cancer är du troligen en mycket kärleksfull person som vill leva i en kärleksfull värld, så mycket att du fullkomligt har tryckt bort dina känslor av bitterhet, harm och kanske även hat mot en av dina föräldrar. Dessa undertryckta känslor är inte ens medveten, än mindre hanterade och frigjorda, så de är lämnade att samlas och gro i kroppen, att växa varje gång det känslomässiga såret vaknar till. När den känslomässiga, kritiska gränsen är nådd, visar sig cancern."

Jaha, ok. Detta känner jag igen, det har jag hört tidigare och jo, jag kan kanske köpa det till viss del. Men sedan kommer fortsättningen:

"Förlåt dig själv för att ha tänkt arga och hämndlystna tankar om eller båda av dina föräldrar. Du är mänsklig: du har rätt att lida. Förlåt och älska barnet inom dig som har lidit i tystnad och som inte hade någon att anförtro sig åt."

Så enligt denna boken fick jag cancer eftersom jag fått känslomässiga sår i barndomen. Sättet att läka på är förlåtelse. Men förlåtelsen handlar inte om att jag skall förlåta mina föräldrar som tydligen skall ha orsakat dessa sår, utan jag skall förlåta mig själv för att ha tänkt arga tankar om dem.

Nu har jag bara skumläst boken men vissa saker kan jag ta till mig. Jag tror att kroppen har ett minne och att händelser kan sitta kvar. Jag är säker på att både min ätstörning och utmattning har sitt ursprung i saker som har hänt. Min arbetsskada tror jag också kan relateras med detsamma även om den hade en yttre grund. Cancern, jo, jag tror nog att det också kan hänga ihop med det. Man skulle kunna skuldbelägga sig själv genom att läsa en sådan här bok och första gångerna jag kom i kontakt med dessa tankar blev jag väldigt upprörd. Men jag tror nog att kroppen är allt bra mer komplex än vad vi förstår!

Iofs ger boken upphov till viss löje när den beskriver vad nysningar, hosta, rapningar och fisar har för bakgrund och benämner det som sjukdomar. Det är synd för det blir svårt att ta boken på allvar. Jag har alltså bara skummat genom den och jag kommer nog att lämna den därhän med det.