Hemma samt 3 årsdag

Jag kom hem igår efter en tuff vecka. Oj, vad många gånger jag har ångrat mig under dessa dagarna. Jag är så trött, så trött och det är inte mycket jag orkar vara uppe.

I min kalender står det noterat idag att det är tre år sedan jag började med Tamoxifen. Det innebär alltså att det "bara" är två år kvar!

Det finns saker som är så jobbiga att man får kämpa minut för minut bara för att stå ut. Det är så svårt bara att vara så tanken att det jobbiga en dag är över inte bara känns avlägsen utan omöjlig. Men så kommer det en dag där smärtan är lite mindre, där det går lite lättare att andas, lite lättare att röra sig, lite lättare att tänka, lite lättare att äta och där jag de facto inte bara avlägsnat en knöl från mitt liv utan flera!

Och vips har det gått tre år.

Just nu har jag svårt att tänka mig att detta skall vara över. Tanken att ha energi och rörlighet är inte direkt tillgänglig. Men....even this shall pass!!

Nu är jag så trött att jag mår illa så i säng med mig. Jag missade nog att säga att jag är väldigt glad över att vara hemma igen!