Jubel

Idag är det två veckor sedan min operation - jubel! Mitt i svåra saker känns det som att tiden står stilla eller går så sakta så att man aldrig kommer att komma ur det. Jag skrev om det häromdagen...eller hur var det nu med tiden? Operationen var jobbig och dagarna efter den ännu jobbigare men nu har det redan gått 14 dagar. Jag försöker att lyssna på kroppen och ta det lugnt men även samtidigt pusha mig lagom mycket. Det kan vara en svår balans och då är det bra med smärta som säger till en att lägga av med det man gör. Eller trötthet som alltid följer med värken och i många fall ofta är svårare att hantera.

Idag var jag på plastikmottagningen hos ssk för att kolla av läkningen. Jag har fått en infektion på magen men den var ytlig och det kommer att bli jättebra. Hon tog bort tejpen som jag givetvis hade reagerat på. För att få riktigt fina ärr skall man helst tejpa under tre månader men det är inte säkert att jag kommer att kunna göra det. Men jag hoppas att jag skall kunna göra det. För jag vill ha fina ärr! Faktum är att det redan såg fint ut och jag är tacksam för att jag fick en så skicklig kirurg. När jag tog av kläderna för att visa utbrast ssk i ett åh, vad fint det är. Nästan samma sak sade ssk varje gång på sjukhuset när de skulle kolla. Jag kan lätt vänja mig vid det. Tänk att möta jubel varje gång man klär av sig! ;-)