Idag är verkligen en skitdag och det har inget som helst samband med den sorten jag beskrev i gårdagens inlägg.
Jag väcktes halvåtta av telefonen av en kvittrande röst som frågade om hon kunde komma och städa. Eftersom jag sover dåligt har jag bett hemtjänsten om att de skall komma på eftermiddagen vilket jag nämnde varpå vi lade på. Efter någon timme ringer hon igen och frågar samma sak. Jag ger upp och ger med mig. Jag får hoppa upp för att hinna vara klädd när jag öppnar dörren.
Städningen gick snabbt och även om den inte är så grundlig som jag själv skulle vilja så är jag nöjd. Det jag däremot inte är nöjd med är att någon annan skall komma och hjälpa mig med inköp i eftermiddag. Det var bestämt att att allt skulle vara på em och att om jag behövde flera insatser skulle det vara i anslutning till varandra. Nu vet jag ju aldrig när de kommer och det är ganska stressande.
Efter många mail och en del telefonsamtal är tystnaden och förvirringen lika stor med avseende på omfattningen av hjälp från hemtjänsten. Två av kvinnorna som har varit här har dessutom sagt att de skall ta upp det med sin chef vilket jag utgår ifrån att de har gjort. Men sedan har ingenting hänt. Idag ringde jag till deras chef som givetvis inte var där idag. Som tur var hade hon en trevlig ersättare som snabbt kunde ge mig informationen jag sökte redan för fyra veckor sedan. Jag är INTE berättigad till
hjälp med att ta ut sopor, fylla på kattsand eller disk. Men varför står det i papperna och hur kan de avslå det när det tom var biståndshandläggaren som föreslog dessa insatser. Det var inte ens mitt förslag utan det var hon som tyckte att det skulle kunna behövas. Nu har jag ytterligare en gång försökt att nå henne och efter tre timmar har hon fortfarande inte ringt tillbaka.
Lite efter ett ringer det ånyo på dörren. Denna gången skall jag få hjälp med inköp och jag har förberett och skrivit en noggrann lista som inte skall ge utrymme för missförstånd. Men på något sätt så fanns det tydligen en lucka för egen tolkning och en vara var utbytt mot något annat. Det är ingen stor sak men just idag blev det lite för mycket. Jag är tacksam för hjälpen och jag vet ju att de som är här gör sitt bästa men skit, vad jag är trött på att behöva förlita mig på andra. Att kunna handla vad och när jag vill och städa på mitt eget sätt är sannerligen ingen självklarhet.
Inför operationen gjorde jag grundliga undersökningar för att få veta vad som gällde med sjukskrivning i min situation. Jag pratade med min handläggare på AF och jag ringde FK som skulle be någon insatt ringa tillbaka. Under de fyra första veckorna av en sjukskrivning är man tydligen fortsatt inskriven hos AF med samma ersättning, dock med karensdag. Överstiger det denna tid hamnar man hos FK och har då rätt till sjukpenning. Jag blev aldrig uppringd av FK och sedan har detta fallit lite i glömska. Jag har ringt dem tre gånger efter operationen men varje gång har det olyckligtvis varit tekniskt fel så jag har inte ens hamnat i kö. Idag lyckades jag nå dem. Jag skulle ha ringt dem när jag blev inlagd och sjukanmält mig. Detta har jag missförstått, troligtvis en kombination av oro inför det förestående tillsammans med min handläggares ibland något svårförstådd svenska. Nu kommer jag att få hem papper där jag skall förklara varför jag inte sjukskrev mig direkt. Förhoppningsvis löser det sig men detta är inget jag behöver nu.
Jag mottog alldeles precis ett mail från ovan nämnda handläggare, ett mail som var vidarebefordrat från min arbetsgivare. Efter många års sjukskrivning och obefintlig hjälp från dem har jag bestämt mig för att jag vill arbetsträna där fast med något annat. Jag gav exempel på vad jag ville göra och tom var vilket jag anser borde underlättat en hel del. Detta inledande möte skedde i september eller oktober tror jag vilket skulle ge dem gott om tid att fixa en bra plats till efter min operation. Idag fick jag som sagt ett mail där det står att endast sjuksköterskor kan komma på fråga och så bifogar hon ett exempel på en kungörelse av en sådan anställning. Vad i &//)(/()(=¤RE&¤#??? Jag HAR en anställning, de skall erbjuda mig en arbetspraktik! Med över 6000 anställda borde det finnas någon liten plats för mig men istället får jag höra vad jag INTE kan göra. De har inte gjort ett skit under alla mina år som sjukskriven utan tvärtom ljugit både om och för mig samt behandlat mig illa med förhoppning om att jag skall säga upp mig.
Nämnde jag förresten att området de tyckte var lämpligt var cancerforskning?
Det var iofs det området jag var verksam i tidigare men vem som helst skulle väl kunna räkna ut med rumpan att det inte är något som är intressant för mig i nuläget. Utan att ha alltför tilltro om min egen rumpa tillåter jag mig skriva att den skulle klara det. Deras rumpor verkar vara av helt annat slag och passar egentligen inte på min blogg!
Idag känner jag mig helt förtvivlad utan större tilltro till framtiden.
måndag 18 februari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu var de ett tag sen jag yrade in hos dej, har haft en kass period på att läsa bloggar .. Vad jag förstår har du gjort en rekonstruktion?
SvaraRaderaJag håller oxå på med min men inte samma som du utan med töjning & silikon.
Har en vän som funderar på att göra som du. Rekomenderar du henne det?
Ta hand om dej & vila nu. Kikar in mer en annan dag,,ska nog försöka sova en stund.
Kramarna