Vi hade en middag på jobbet kort efter händelserna i förra inlägget. Jag var inte helt tillfreds med stämningen och hur det hade påverkat mig. Vem som helst hade varit att föredra att dinera i direkt sällskap med än personen i fråga. Och vem får jag mitt emot mig?
Först tänkte jag blö och nää. Men sedan valde jag ändå att göra det bästa av situationen. Och det var ju egentligen ingen situation. Jag valde att tänka att vi hade rett upp det och struntade i resten. Hade han fortfarande problem med det var det inget mer jag kunde göra åt det. Det var ett bra val. Hela vårt bord (och de andra också) hade väldigt trevligt. Och hade jag inte hamnat i detta sällskapet hade jag gått miste om intressanta återvinningsmöjlighetssamtal och det hade varit synd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar