Återfall av cancer fast inte för mig

Nu spammar jag min egen blogg!

Idag var jag med en vän hos onkologen. På mina egna kontroller numera behöver jag enbart ta två trappor upp. Med skarpt läge får man gå fyra trappor upp till cytostatikaavdelningen för att träffa läkaren. Vi fuskade dock och tog hissen.

Cancern är tillbaka hos min vän. Det är dock en lågmalign form och inte ovanligt med återfall. Dock obehagligt ändå och jag skall försöka att ge det stöd jag kan och förmår. Samtidigt som jag vill finnas till för honom måste jag ändå känna mina egna gränser. Det var inte helt utan obehag som jag befann mig på avdelningen idag. Nästa onsdag börjar behandlingen och jag har lovat att följa med fast det redan är klockan 9! En brasklapp för att jag kanske inte kan stanna hela tiden.

Imorgon är det dags för eget onkologbesök. Även det klockan 9! Inte speciellt tidigt egentligen men jag föredrar att ses från 11 och framåt. Det är inte för inte som jag gjorde boken "klockan 11 med Ann".

Det är en ny bekantskap för mig imorgon. Det är det ju för läkaren också men jag tror nog att mötet har större inverkan på mig än vad det har på honom. Jag har fått höra goda vitsord om honom och jag hoppas att han infriar dem. Skall förresten söka på honom...det gör jag alltid när jag skall träffa en ny läkare....

Resultatlöst, jag hittade inte honom. Nåväl, jag får göra en egen bedömning vilket ändå är det bästa.
Jag återkommer imorgon och var snäll och håll tummarna.