Tiden är ur led. Eller är det jag?
Varje gång jag tittar på klockan blir jag chockad för det är alltid mycket senare än vad jag tror! Vanligtvis är det en sådär 3 timmar + mot vad jag trodde. Tidigare idag fick jag titta på flera klockor för att verifiera att klockan de facto var 19.08 och inte alls omkring 4-tiden som jag trodde hon var!
Att flytta saker hit och dit tar alltså tid. Packa upp från en låda och ställa dem på ett bord för att sedan flytta ner det på golvet när jag behöver platsen för att flytta dem någon annanstans när jag behöver dammsuga. Än så länge har det gått bra att trycka in sakerna i de betydligt mindre förvaringsutrymmena som finns här.
Det som håller mig tillbaka just nu är bla kylskåpet som står i skafferiet. I min förra lägenhet var jag skyldig till samma förändring men där fanns ett riktigt underbart stort skafferi som gav tillräckligt stort utrymme. Jag saknar mitt gamla skafferi. Jag förstår att de ville ha undan det men jag behöver platsen. Kyl/frysen är ett gammalt åbäke och jag hoppas att jag får ett nytt. Det i sin tur innebär att jag slipper flytta och kånka ut det gamla ur skafferiet så av flera skäl hoppas jag att fastighetsägaren håller med mig.
Jag visste att jag hade mycket kläder. Om inte annat blir det oerhört tydligt när jag skall försöka få in dem i klädkammaren. Det går inte. Jag måste fixa en rundstav till så jag kan ha dubbla rader. Strumporna svämmar över byrån och försöker ta över hela sovrummet. Det tänker jag inte tillåta. Jag får börja slita ut dem snabbt! Har jag förresten berättat att jag är barnsligt förtjust i randiga strumpor? Min strumplåda innehåller mest randiga strumpor samt strumpor med kattmotiv. Jag blir alltid lika glad när blicken hamnar på en randigt klädd fossing.
Och det sista är linnet. Jag är även en sucker för påslakan. Bland det ljuvligaste som finns är att lägga sig nyduschad mellan rena och manglade lakan. Vilken njutning! Jag hade förresten världens skönaste säng tidigare. Nu sover jag på en madrass på golvet. Men lakan har jag...en masse. Jag vet bara inte var jag skall lägga dem!
Mina axlar och nacke klagar en smula. Undrar om det var allt bärande, lyftande, böjande och lutande som ledde till det. Var det uppackandet, nerpackandet, diskandet, snickrandet eller målandet som var värst? Men tänk så bra det kommer att bli!
Nu skall jag lägga mig och nej, jag har inte tagit min sovpilla förstår du väl. Texten är ju fortfarande läsbar!
fredag 8 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar