Blåmärken > flyttkartonger

Har du följt mig sedan min vistelse på Vidarkliniken för ett år sedan har du kanske snappat upp att det var starten för en ny kvällsritual. Och då menar jag saker jag kommer ihåg. Jag gör ju en massa saker jag inte kommer ihåg men de räknas ju inte. Skulle jag exempelvis äta choklad sent på kvällen räknas väl inte de kalorierna om jag inte kommer ihåg att jag ätit dem? För det gör jag oftast inte. Det är synd att jag ser spåren av dem i form av godispapper slängda i papperskorgen. Om jag inte hade sett dem och inte kommit ihåg mitt intag, hade jag ändå ätit chokladen? Om trädet i skogen faller men ingen hör det, har det ändå fallit?

Nu kom jag på lite sidovägar och ja, jag har tagit min kvällsmedicin! Men eftersom både du och jag fortfarande kan läsa vad jag skriver så har jag förhoppningsvis tid att slutföra mitt inlägg!

Kvällsrutiner var det visst.
Varje kväll under min tre veckors långa vistelse på fina Vidarkliniken fick jag en gåva. Denna för mig värdefulla gåva bestod av fotmassage med arnikakräm. Den skulle vara extra bra mot neuropatin. Det enda som verkligen lindrar neuropatin när den är som sämst, det är en försiktig massage. Varje kväll såg jag fram emot denna vackra och på ett sätt intima stund. Det var så himla bra där och jag längtar verkligen tillbaka....

Jag har alltså tagit med mig denna sängritual även hm, Varje kväll smörjer jag in mina fötter med arnikakräm/olja och eftersom jag förknippar det med så mycket välmående så tycker jag att den luktar gott. Under tiden jag smörjde in fötterna började jag räkna antalet blåmärken. Jag får väldigt lätt blåmärken, oftast vet jag inte var de kommer ifrån.

Kvällen innan flyttningen räknade jag hur många blåmärken jag hade och fck den tukk 42, Gär låg jag alltså under för då var kartongerna fler., Men efter flytten och allt bärjande av flyttkartonger s åör hag söjer påp att blåm'krena vinner stort,'

nu vbliur det flr hi  ugt att sjruva s nuy gårjag oicgh lägger mig istället. Gotdnatt