Nu har ännu en bröstsyster förlorat kampen mot denna hemska sjukdom. Det är så många nu, jag vet inte om jag klarar att läsa mer om det. Snart får jag nog stoppa huvudet i sanden och inte läsa om andra. Inte för att jag blir rädd att jag själv skall drabbas utan för att jag blir så ledsen för deras och deras näras skull.
Idag var jag nära att bli påkörd, riktigt, riktigt nära. Vilken tur att jag då befann mig på sjukhusområdet, precis utanför onkologen närmare bestämt. Fast samtidigt är det hemskt att man kör som en idiot där. Jag blev mest arg när det hände men sedan blev jag faktiskt rädd. Tänk om jag hade snubblat till eller bara tagit ett steg bakåt eller åt sidan. Splatt!
Det var en taxibil som körde, jag tog faktiskt numret och ringde dem. Betyder detta att jag har blivit en rabiat, gnällig kärring? Ja, kanske det. Men jag kunde inte riktigt släppa det innan jag hade gjort det.
Idag har jag pressat mig för hårt...igen. Jag vet sannerligen inte vad jag skall ta mig till för att jag skall fatta. Jag får nog ställa en massa klockor för att kunna hålla ett schema. Det dumma är dock att jag alltid vill slutföra saker och inte lämna för att fortsätta senare. Det är något jag behöver träna på. Jag har dessutom tagit på mig för mycket saker. Inget jag har behövt göra utan saker jag ville göra. Saker man gör när man är normal, när man är frisk. Jag tror jag så gärna ville vara normal och frisk. Men det är jag inte. Tja, hyfsat normal är jag kanske men inte frisk och stark.
Maten har ju varit jobbig en lång tid nu och jag har kommit på varför. Jag har ju ingen aptit längre. Mat smakar inte lika gott och jag vill egentligen inte äta alls. Och så går timmarna och jag glömmer bort det. Sedan blir jag givetvis vrålhungrig och då tar jag det som är närmst till hands för många med ätstörning - choklad. Fast egentligen vill jag inte ha choklad. Det är bara det att hjärnan inte funkar så att jag kan tänka att jag går ut och äter en morot eller en macka.
Imorgon skall jag på vattengympa. Det är roligt.
Och nu går jag och lägger mig så jag har energi för det. Nattinatt.
måndag 19 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varma kramar till dig!
SvaraRaderaJag blir allt lite nyfiken - vad svarade taxibolaget? Strongt gjort av dig att du ringde!
Kram
Anna-Maria/Ananas
Hej,
SvaraRaderaJag är den efterlyste tjetjen och har skickat email till dig. Hoppas det inte har hamnat i "junk mail" ;).
Ha det bra och lycka till med träningen.