I alla fall inom lägenheten. Jag har flyttat ut ur sovrummet och sover i sambons barns rum, ni vet de som aldrig är här längre. Jag sover så dåligt och även om han inte snarkar lika högt och mycket som han gjorde när han träffades så är det ändå för mycket för mig. Jag orkar inte ha det så och sova så dåligt längre. Det är inte bara så att jag vaknar av snarkningarna, i min konstiga sömn blir jag livrädd. Och det är rätt obehagligt att vakna så ett antal timmar. Nu har jag sovit flera nätter. Även om jag har vaknat till på morgonen som jag gör ibland så är det möjligt att somna om.
Gudskelov.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Good for you!!!!! Sömnen ska man verkligen ta på allvar.
SvaraRaderaKram
Elisabeth
Hej! Du kanske inte minns mig, jag skrev ett inlägg för ett bra tag sen om min flickvän(förhoppningsvis)..vi har pratat nu, förra veckan och det var väldigt bra...tycker jag iaf men hon sa att hon saknat mig o.s.v. och att allt kommer att ordna sig (får hoppas det)vi skulle prata mer..i helgen la hon in 3 små hjärtan på min facebook och har puffat mig väldigt mycket under några dagar nu och även börjat kommenterat en del...
SvaraRaderaSå nu hoppas jag det verkligen fortsätter så här så jag ber till gudarna nu! Idag har hon inte "hört av sig" lika mycket...hoppas det kommer snart igen..
//Andreas
Så skönt för dig! Sömnen ska man vara rädd om. Jag sover alltid oroligt efter mina behandlingar och första natten jag sover riktigt bra vet jag att det vänder....
SvaraRaderaKram från en annan bröstsyster i Skåne