Hela min kropp hettar men tyvärr är det inte av en angenäm art. Jag har feber igen och jag är ynklig. Fast inte lika ynklig som förra gången då bihålorna tog sig ton. Jag vaknade inatt av att jag hade ont i halsen så jag trodde det var en förkylning på väg igen. Men smärtan stämde inte riktigt och jag har ännu inte blivit täppt. Däremot är temperaturen förhöjd och jag har ont i hela kroppen. Det räcker som jag skrivit tidigare med en ynka temperaturhöjning för att jag skall bli eländig. Jag mådde även fruktansvärt illa, något som är bättre just nu som tur är!
Det kändes inte så illa när jag gick upp så jag traskade iväg till sjukgymnasten idag. Lite saktare dock men ändå. Fast en timmes promenad och den behandlingen blev för mycket för den här slitna kroppen och jag trillade ner i sängen så fort jag kom hem.
Min uppdatering visar mer på min envishet än mitt mående just nu. Den enda anledningen till att jag startade datorn är att jag kom på att jag skulle söka från en fond och det är sista dagen på söndag vilket innebär att det måste skickas idag. Någon ansökningsblankett har jag inte och färgpatronen är slut på skrivaren. Och så lägligt för Magne att ställa sig och kissa på mina samlade papper på skrivbordet just nu. Frustrationen gav mig dock energi under de minuterna det tog att städa upp det.
Jag har smsat en granne med frågan huruvida hon har en skrivare och jag väntar på svar. Jag väntar dessutom på att människan som ansvarar för fonden skall komma tillbaka från lunchen. Jag lämnar datorn för att företa väntan i horisontell position.
torsdag 27 september 2012
måndag 24 september 2012
Prioritet renhet
Jag har inte klarat av att tvätta på evigheter och det är ett helt berg som möter mig och försöker anfalla mig när jag öppnar klädkammaren. När jag hämtade min post (vi har postfack i entrén) såg jag att det var ledigt i tvättstugan så jag släpade ner min fångst. Idag har jag prioriterat renhet. På grund av värk, frusenhet och trötthet har jag inte heller orkat att duscha, dock handlar det inte om lika långt uppehåll som tvätten. Att duscha och tvätta håret innebär att jag måste sträcka upp händerna över huvudet en bra stund och det har inte funkat. Tvagning av kropp funkar ju utan dusch så jag var ju inte direkt skitig men håret behövdes sannerligen tvättas. Jag fick ta att det gjorde ont att sträcka händerna uppåt den tid som krävdes. Jag fick också ta att jag efter duschen fick vila en bra stund innan jag kunde ta nästa steg och klä på mig. Just idag kommer renheten innebära att jag inte orkar laga mat.
Nu skall jag avsluta med att ta en värktablett. Eller är det en inledning? Och borde jag i så fall inlett reningsprocessen med just denna?
Nu skall jag avsluta med att ta en värktablett. Eller är det en inledning? Och borde jag i så fall inlett reningsprocessen med just denna?
lördag 22 september 2012
Dagens imponerande lunch
Idag blev det en höjdare! Jag läste ett recept som hette öppen lasagne som jag var tvungen att prova eftersom det lät så gott. Och det var det verkligen! Jag följde inte receptet exakt dock, det var bland annat skinka i originalreceptet.
Vad sägs om öppen lasagne med champinjoner, aubergine och lök med ricotta och mandelpesto med citron? Det öppna i rätten innebär att den inte var ugnsbakad utan man kokte lasagneplattorna och lade ihop allt på tallriken.
Jag tycker det är roligt att prova nya recept och kombinationer. Sådan är jag med färger och annat material så det är väl bara givet att jag fungerar på samma sätt med mat och bak. Vanligtvis har man ett antal rätter man brukar hålla sig till men jag vill hitta nya sensationer. Jag vill bjuda min gom på nya skutt och rysningar och inte hålla mig till det välkända.
Det var likadant tidigare de få gångerna jag lagade mat till mitt x. Läste jag ett recept som lät gott så ville jag prova så när jag väl lagade mat brukade det bli nya saker. En gång sade x:et att jag inte behövde försöka imponera på honom med nya och fina maträtter. Jag känner mig fortfarande förstummad när jag tänker på det. För att göra en sådan tolkning får man nog vara ganska egenkär! Jag tror att jag blev både arg och ledsen då för det tog bort ganska mycket av min lust, på ganska många plan tom! Framför allt visar det att han inte verkade känna mig alls. Jag är inte en människa som försöker imponera på andra.
Fast idag har jag imponerat på mig själv. Det gör jag varje gång jag lagar något extra gott! :-)
Vad sägs om öppen lasagne med champinjoner, aubergine och lök med ricotta och mandelpesto med citron? Det öppna i rätten innebär att den inte var ugnsbakad utan man kokte lasagneplattorna och lade ihop allt på tallriken.
Jag tycker det är roligt att prova nya recept och kombinationer. Sådan är jag med färger och annat material så det är väl bara givet att jag fungerar på samma sätt med mat och bak. Vanligtvis har man ett antal rätter man brukar hålla sig till men jag vill hitta nya sensationer. Jag vill bjuda min gom på nya skutt och rysningar och inte hålla mig till det välkända.
Det var likadant tidigare de få gångerna jag lagade mat till mitt x. Läste jag ett recept som lät gott så ville jag prova så när jag väl lagade mat brukade det bli nya saker. En gång sade x:et att jag inte behövde försöka imponera på honom med nya och fina maträtter. Jag känner mig fortfarande förstummad när jag tänker på det. För att göra en sådan tolkning får man nog vara ganska egenkär! Jag tror att jag blev både arg och ledsen då för det tog bort ganska mycket av min lust, på ganska många plan tom! Framför allt visar det att han inte verkade känna mig alls. Jag är inte en människa som försöker imponera på andra.
Fast idag har jag imponerat på mig själv. Det gör jag varje gång jag lagar något extra gott! :-)
fredag 21 september 2012
MMS - träning
Tyngdpunkt på hela foten. När du går, ta i hälen först, rulla utsidan, lilltån först och rulla över till stortån. Liksom trycka av med hälen, ta sats. Knät över två största tårna. Bäcken som en skål med vatten som inte skall skvimpa över, luta det något fram. Ryggen rak men något böjt framåt i höften, vara på väg. Låta skuldrorna hänga på ryggfästet naturligt men samtidigt sträckt bröst. Tänk på glada punkten. Sträckt i snöret så nacken är rak. Luta inte huvudet/nacken framåt.
Ovanstående gäller för varenda steg! För ett enda ynka steg skall jag hinna tänka på och utföra allt enligt ovan. Och då har jag säkert glömt några av punkterna i allt virrvarr.
Jag mår illa när jag kommer ifrån träningen hos sjukgymnasterna. Och ändå består den typ av tåhävningar och myrsteg. Knägång och stretchning och knip är andra aktiviteter. Jag sitter även på en pilatesboll och rullar runt.
Smärta och rädsla för densamme har förändrat min hållning under många år. Idag fick jag frågan hur länge sedan det var jag skadade mitt knä. Svaret är 1988 så det är alltså ganska många år som jag har belastat kroppen fel.
Som jag skrivit tidigare har jag dock hamnat lite i limbo. Mina småmuskler är inte tillräckligt starka för att hålla upp mig men samtidigt kan jag inte gå tillbaka till det gamla rörelsemönstret. Hjärnan och kroppen kämpar för att försöka hålla någon sorts balans men det funkar inte så bra. Små muskler skrev jag och det är just de små som det handlar om, inte de stora som kanske är lättare att hitta och bättra på.
Mitt knä har inte förorsakat mig så mycket besvär de senaste åren. Höften var riktigt illa ett tag men det är också länge sedan. På sistone har det mest varit skuldra/axel/nacke som krånglat samt höger fot. Det vill säga fram tills jag började på MMS:en! Nu är värken i knät riktigt, riktigt illa. Höften känner jag också av igen även om det inte är den värsta formen. Jag har dessutom besvär i båda fötterna och skulderpartiet skall vi inte tala om så ont som det gör. Och som grädde på moset har jag svårt att andas, det är jobbigt att ta djupa andetag för det känns som att jag har ett stålband runt bröstkorgen.
Jag är inte förvånad över att det blir sämre innan det blir bättre. Jag är dock förvånad över intensiteten i försämringen. Jag känner även rädsla inför tanken att det inte går att förbättra och att jag skall behöva ha det såhär. Vissa dagar vill jag halsa halva medicinburken på en gång eller ta en mastodontkur med sömntabletterna för att sova bort värken men det skulle nog inte bli så bra. Jag måste träna hemma för att det skall bli bättre men jag har så ont att jag knappt klarar av att stå på benen. De vill att man skall ta promenader på ca 30 minuter varje dag samt köra genom träningsprogrammet vilket blir ungefär en timme om dagen. Eftersom min cykel har blivit stulen och vi har fått rådet att promenera går jag fram och tillbaka istället för att ta bussen dit. På måndagar med träning hos sjukgymnast blir det 2.5 timme, tisdagens föreläsning ger ytterligare 3 timmar och behandlingen ger 2 timmar. Drar jag av egenträningen på måndagen blir det totalt 11.5 timme i veckan vilket är mycket. Och extra mycket känns det nu när det mest leder till värk. Men det skall bli bättre.
Det måste bli bättre.
Ovanstående gäller för varenda steg! För ett enda ynka steg skall jag hinna tänka på och utföra allt enligt ovan. Och då har jag säkert glömt några av punkterna i allt virrvarr.
Jag mår illa när jag kommer ifrån träningen hos sjukgymnasterna. Och ändå består den typ av tåhävningar och myrsteg. Knägång och stretchning och knip är andra aktiviteter. Jag sitter även på en pilatesboll och rullar runt.
Smärta och rädsla för densamme har förändrat min hållning under många år. Idag fick jag frågan hur länge sedan det var jag skadade mitt knä. Svaret är 1988 så det är alltså ganska många år som jag har belastat kroppen fel.
Som jag skrivit tidigare har jag dock hamnat lite i limbo. Mina småmuskler är inte tillräckligt starka för att hålla upp mig men samtidigt kan jag inte gå tillbaka till det gamla rörelsemönstret. Hjärnan och kroppen kämpar för att försöka hålla någon sorts balans men det funkar inte så bra. Små muskler skrev jag och det är just de små som det handlar om, inte de stora som kanske är lättare att hitta och bättra på.
Mitt knä har inte förorsakat mig så mycket besvär de senaste åren. Höften var riktigt illa ett tag men det är också länge sedan. På sistone har det mest varit skuldra/axel/nacke som krånglat samt höger fot. Det vill säga fram tills jag började på MMS:en! Nu är värken i knät riktigt, riktigt illa. Höften känner jag också av igen även om det inte är den värsta formen. Jag har dessutom besvär i båda fötterna och skulderpartiet skall vi inte tala om så ont som det gör. Och som grädde på moset har jag svårt att andas, det är jobbigt att ta djupa andetag för det känns som att jag har ett stålband runt bröstkorgen.
Jag är inte förvånad över att det blir sämre innan det blir bättre. Jag är dock förvånad över intensiteten i försämringen. Jag känner även rädsla inför tanken att det inte går att förbättra och att jag skall behöva ha det såhär. Vissa dagar vill jag halsa halva medicinburken på en gång eller ta en mastodontkur med sömntabletterna för att sova bort värken men det skulle nog inte bli så bra. Jag måste träna hemma för att det skall bli bättre men jag har så ont att jag knappt klarar av att stå på benen. De vill att man skall ta promenader på ca 30 minuter varje dag samt köra genom träningsprogrammet vilket blir ungefär en timme om dagen. Eftersom min cykel har blivit stulen och vi har fått rådet att promenera går jag fram och tillbaka istället för att ta bussen dit. På måndagar med träning hos sjukgymnast blir det 2.5 timme, tisdagens föreläsning ger ytterligare 3 timmar och behandlingen ger 2 timmar. Drar jag av egenträningen på måndagen blir det totalt 11.5 timme i veckan vilket är mycket. Och extra mycket känns det nu när det mest leder till värk. Men det skall bli bättre.
Det måste bli bättre.
onsdag 19 september 2012
Skratta och läk!
Postar jag i fel blogg nu? Ja, möjligtvis men jag tyckte denna hörde hemma lika bra här som i min skaparblogg. Jag tror att det är fler läsare som förstår humorn i det här än där. Och dessutom är den bloggen lite sorgligt eftersatt sedan flytten.
Jag har fastnat totalt för en sajt som heter Pinterest vilket kort beskrivet är en virutell anslagstavla. Det är många timmar jag har tillbringat framför skärmen i full fascination. En av kategorierna som jag gillar är citat. Ord har ju alltid varit viktiga för mig och jag liksom samlar på aforismer. Många av dem använder jag i mitt skapande. Egentligen föredrar jag att använda vårt eget språk i mina böcker men många grejer passar bättre på engelska. Nedanstående hade iofs funkat lika bra på svenska.
Det kanske ser ut som att det är två likadana bilder men notera att ordet bra (bh) har en liten lucka som kan öppnas vilket du ser på bild 2. Jag fnissar varje gång jag läser det och jag tror att för varje gång man kan skratta åt det så kommer man närmare läkning.
Så, skratta och läk!! :-)

Knark och städdax
Tidigare ikväll var jag på körövning. Det är alltid roligt att sjunga, vi har en otroligt duktig körledare som alltid ger det där extra. Men värken tar ofta udd av glädjen. Jag får alltid så ont av att sitta i en stol utan att liksom ha något framför mig. Det är bättre att sitta vid skrivbord eller dylikt men att bara sitta rakt upp och ner funkar inte för mig. Eller snarare för mina muskler för det är det det handlar om, de är för svaga. Under träning men fortfarande för svaga.
I halvtid stoppade jag i mig lite värktabletter och vips gick det bättre. När jag kom hem fortsatte jag av bara farten. Jag har varit hemma i nästan två timmar och det var först nu jag satte mig. Jag diskade och fejade i köket, tog badrummet av bara farten och fortsatte med att städa skrivbordet. Här är ganska stökigt överhuvudtaget för jag har bara inte orkat. Värk och för mycket aktivitet har sugit musten ur mig. Jag vill verkligen inte behöva förlita mig på värktabletter för att ha en fungerande vardag. Eller behöver jag bara acceptera att det är så? Vilket skall jag prioritera, en pillerfri vardag eller ett stökigt hem?
I halvtid stoppade jag i mig lite värktabletter och vips gick det bättre. När jag kom hem fortsatte jag av bara farten. Jag har varit hemma i nästan två timmar och det var först nu jag satte mig. Jag diskade och fejade i köket, tog badrummet av bara farten och fortsatte med att städa skrivbordet. Här är ganska stökigt överhuvudtaget för jag har bara inte orkat. Värk och för mycket aktivitet har sugit musten ur mig. Jag vill verkligen inte behöva förlita mig på värktabletter för att ha en fungerande vardag. Eller behöver jag bara acceptera att det är så? Vilket skall jag prioritera, en pillerfri vardag eller ett stökigt hem?
Dagens kokta potatismos
I säkert en vecka har jag varit sugen på gnocchi. Och skall det vara så skall det vara ordentligt. Således skulle jag tillverka sagda gnocchi själv. Fram med potatis och koka dem. Blanda, rulla, dela och koka. Hmmm...konsistensen skulle nog inte vara sådär. Det blev mer kokt potatismos än något annat. Nästa gång jag blir sugen på gnocchi köper jag nog det färdigt. Vilken tur då att såsen blev god. Renskav med lök, svamp och en gräddskvätt.
Och eftersom gnocchin inte blev så lyckade fick jag slå till med en lyckad efterrätt istället. Ingen direkt matlagning att ta äran av...SIA vaniljglass med mixade jordgubbar är alltid en hit.
Och eftersom gnocchin inte blev så lyckade fick jag slå till med en lyckad efterrätt istället. Ingen direkt matlagning att ta äran av...SIA vaniljglass med mixade jordgubbar är alltid en hit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
