Inte osynlig längre

Jag är väldigt sällan ute och roar mig. Min ork har inte räckt till sena kvällar och hög ljudvolym. Alkoholintaget stängdes helt 1994 och det var heller inte så lockande att gå ut och dricka vatten.

Men nu är det förändrat.
Jag har mer ork, jag känner mer behov av social kontakt och jag kan tom känna att jag vill ha ett glas vin ibland. Ikväll var jag ute och käkade med ett gäng. Av dessa hade jag bara träffat två stycken så det var ca 10 nya bekantskaper för mig. Förr hade jag inte orkat med vad det innebär i lättsamhet och möjligen ytligt prat men nu kan jag sitta där och vara trevlig. :-)

Efter middagen gick vi vidare till en pub och jag vet inte ens när jag var på pub senast. Jag är hemma långt efter vanlig läggdags och mitt huvud funkar. Vanligtvis blir jag så trött av ljud och andra stiumuli att allt bara snurrar. Det gör det inte idag och jag är så glad och tacksam. Jag blir starkare för varje dag och jag träffar massor av goa människor som ger mig något. Efter att ha levt i en gråzon där jag har varit både osynlig och oviktig blir detta en otrolig kontrast. Nu är jag Inger igen och hon är verkligen inte osynlig.

Med tanke på min röst borde jag nog ha varit tyst. Eller åtminstone tystare. Men det går ju inte med goa människor runtomkring mig!

Fast det är just i denna situation som det börjar bli svårt. Det är så lätt att rusa åstad och börja med min tidigare aktivitetsträngsel då det verkar vara mitt naturliga jag. Skynda långsamt låter inte så roligt men det är ack så viktigt. Jag känner fortfarande att jag behöver min sömn och det får inte bli en vana att lägga mig efter halvett. Men idag har jag gjort något som varit helt otänkbart i många, många år och jag är enormt glad och tacksam över det.

Imorgon skall jag vara tyst, jag skall inte ens sjunga med i psalmerna i kyrkan. Dvs om jag vaknar i tid!