Fångad

En av de jobbiga sakerna med cytostatikabehandlingen var känslan av att vara fångad i sin egen kropp. Igår när jag gick upp kände jag mig inte bra men jag trodde bara att det var en förkylning på gång. Sådana klarar jag av och jag gick till jobbet!

Men framåt middagstid kände jag mig helt slut, snurrig och yr och jag gick hem för att vila mig. Jag är säker på att jag hade en febersläng. Eller kanske inte ens det. Det kanske bara låg precis på gränsen till feber men min kropp är i så dåligt skick, den har så liten reserv att det räcker med nästanfeber för att jag skall bli dålig. Jag låg på soffan i två timmar och det var faktiskt lite läskigt. Det påminner om hur det var de första gångerna. Jag vill göra så mycket men jag kan inte, jag orkar inte. När jag gick hem sade chefen att jag var stark som lyssnade på kroppen. Jag som tyckte det var jobbigt att jag inte kunde ge 110%. Fast jag arbetar med det märker jag att mina gamla tankefällor fortfarande finns kvar, de är starka. Tydligen anser jag fortfarande att jag måste ge mer än andra. Förr kunde jag fortsätta även om jag var dålig. Det kan jag inte längre för jag har inga reserver till det (och tur är väl det!) Så det kanske var bra att jag fick en påminnelse om det.

Efter två timmars vila var jag i hyfsat skick så jag tänkte att jag orkar med en kort fika. En bekant från långt tillbaka föreslog en fika och jag tänkte att om vi inte gör det nu så kanske det dröjer 7 år till nästa gång! Och det var så roligt att träffa henne och jag höll nästan ihop. På slutet var jag dock väldigt trött och ville bara hem och lägga mig.

Vid det laget hade jag inga skedar kvar (för er som har läst om skedteorin). Jag kunde välja att laga mat och typ inte orka äta den eller göra någon macka och äta jordgubbar till efterrätt. Mackorna hade jag svårt att äta men jordgubbarna slank lätt ner.

Kommer det att bli så varje gång jag får feber? Att jag blir påmind om hur cytobehandlingen var? Usch. Fast så ofta är jag ju inte sjuk iofs. Och detta tramset skall vara borta snart. Jag vill och jag skall förbli frisk. Så står det skrivet.