Istället för att lägga mig och läsa en god bok vilket jag verkligen tyckte var den bästa idén, gissa vad jag gjorde?
Nej, det var fel. Och det också. Ärligt talat tror jag inte du kan gissa det.
Jag började städa mitt tangentbord. Ja, av någon märklig anledning tyckte jag att det var det absolut bästa jag kunde göra och viktigt också sådär vid halvelvatiden på kvällen.
Märkligt.
Men det blev ganska rent faktiskt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag läser dina ord, Inger och inser hur komplexa vi människor är. Det är inte bara att "vara" och resonera logiskt eller jämföra hur bra man har det i jämförelse med hela fattiga befolkningen i ex Afrika. Man är en egen varelse med tankar, hjärta och själ och det ÄR oerhört svårt att få ihop ibland. Jag försöker lära mej att acceptera det som händer mej. Inte att tycka om det eller som en del säger "gilla läget". Jag gillar väldigt jävla sällan läget. Men acceptera måste man försöka göra - för att skapa fred med och åt sej själv. Jag tror att en vapenvila med sej själv är den viktigaste byggstenen. Att inte döma sej så hårt. Att inte anklaga eller smutskasta sej själv för det man gör el är som man själv ogillar. Men....här sitter jag och kastar sten i glashus....fy på mej. Fy jäklar på mej att ordinera så fina ord och så inte uppfylla dem själv.
SvaraRaderaMin tanke var dock: att försöka acceptera. Inte ATT göra det el vara tvungen. Att försöka. Att försöka vara glad åt att man lagat bra mat flera dagar i rad el har ett rent tangentbord. (jag har också rengjort tangenbord en gång...för några veckor sedan åt sonen. Med en tops med ajax på. Det du!!)
Var den Inger du är och låt det vara nog.
Du skapar oerhört fint, du har en inre glöd som en palett av vackra färger och den får du så fint ut i ditt skapande. Där är du mästare! Du skriver ned dina tankar så fint och det är också en styrka.
Kom alltid ihåg: Good enough.
Jag är good enough. Bra ord det där.
Good enough.
Varm, varm kram till dej
/ Fröken V