Ilska och glädjebacke.

Åh, denna ilska!
Har du någonsin varit sådär arg att du känt dig riktigt darrig och gråtfärdig? Det har jag, många gånger! Det är på ett sätt en ganska skrämmande känsla. Det är så starkt så jag vet inte riktigt var jag skall göra av allt, det kväver mig.

Min tidigare strategi har inte varit så bra, den har mest bestått av att undvika ämnet/situationen/personen som gör mig arg. Det fungerar inte så bra.

Både igår kväll och idag var jag så arg. Det riktigt kokade och vibrerade inom mig och det var jättejobbigt för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av det.

Den sista biten fram till sommarstugan består av en långseg backe. Jag har aldrig sett någon som har lyckats cykla uppför. Av någon anledning igår började jag igår kväll under påverkan av ilskan gå upp och ner för denna backe. Upp och ner, fram och tillbaka, rakt fram och sedan sidledes.

Ilskan släppte!!!
Dock inte på samma destruktiva sätt som förut när jag valt att ignorera den. Den har funnits där men jag har tvingat ner den. Nu tog jag istället hjälp av kroppen till att ta mig genom ilskan. Det är väl antagligen svårt att fortsätta vara arg samtidigt som man utför någon halvjobbig sysselsättning någon längre stund.

Likadant var det idag med skillnaden att jag idag var ännu argare så jag fick ta några extravarv. Men det fungerade lika bra.

Förr i världen var jag ofta så arg, jag hade inte så stor koll på det. De senaste åren har det inte varit lika mycket, min undvikandestrategi kanske var starkare. Men den senaste tiden har jag märkt att det händer inte alltför sällan att jag blir arg på det sättet. Först blev jag orolig över att jag har blivit bitter och arg. Men sedan funderade jag lite till. Och jag tror på något sätt att det tvärtom är något positivt! Jag tror att anledningen är att kan ta det nu. Nu hittar jag kanske bättre strategier för att ta mig genom ilskan. Om det är så är ilskan något väldigt positivt!!!

Vad jag var arg för idag?
Telefonköer och mitt kontantkort. Jag skulle ringa och boka tid hos min husläkare för ett intyg som FK behöver angående min arbetsskadeanmälan och fristen går ut 16/8. De första 10 gångerna jag ringde var det så upptaget att jag inte kunde sätta i kö. Jag visste att jag hade lite pengar på mitt kontantkort så jag skulle ladda det men det gick inte, jag försökte flera gånger och på olika sätt. Jag tänkte att jag får chansa så jag fortsatte ringa läkaren och till slut hamnade jag åtminstone i telefonkö med 3 minuter kvar av telefontiden men det var 5 personer före. Det tar en himla tid men precis när det verkar vara min tur, vad tror ni händer då? Jo, pengarna tar slut. Pip, pip, pip.

Men nu är jag glad igen även om jag behöver gå och duscha efter min glädjebacke.
Morgondagen kommer också att bli bra för det är min födelsedà!