Igelkott igen?

Först blev jag jätteledsen men nu är jag riktigt arg också. Det är så onödigt!

Måste man göra saker större än det är?

Tydligen hade svärmor tagit väldigt illa upp att jag inte ville att hon skulle komma hit och diska för oss. Det jag menade var att hon inte behövde komma hit och arbeta, vi kan ta hand om oss själva. Dessutom reagerade jag kraftigt på hennes kommentar om att vara en god husmoder.

Hon å andra sidan hade tagit det som att hon inte var välkommen hit. Men hallå? Var kommer det ifrån? Vad var det för konstig tolkning? De har haft denna sommarstuga i 45 år vilket är längre än vad jag har levat. Skulle jag säga till dem att de inte var välkomna? Jag är faktiskt inte sådan och det gör mig fruktansvärt ledsen att höra. Däremot tycker jag att de kan släppa in mig lite och försöka acceptera att jag inte är den typ av husmoder hon tydligen skulle önska till sin son men det är en annan sak.

Jag fick veta att svärmor hade storgråtit och berättat allt för sin syster. Systern hade storgråtit och vidarebefordrat denna till två systerdöttrar (S:s kusiner allstå) som i sin tur berättade det för mig. Gudskelov är dessa kusiner väldigt bra och är inte heller urtypen för husmoderlighet. Dessutom är de väl medvetna om att det finns minst två sidor om allt! De tyckte att det var bättre att jag fick veta det så jag kunde prata med henne själv och reda upp det. Detta är ju sjukt.

Först blev jag jätteledsen över att jag gjort en 80-årig dam ledsen även om det var ett missförstånd. Men när jag fick veta lite mer om det blev jag även arg!

Jag berättade för Stefan och då visade det sig att hon hade pratat med honom också. Varför berättade han inte det för mig? Det är iofs typiskt. Så var det hela tiden när hans barn bodde hos oss. Det pågick hela tiden samtal utan att jag visste om det även om jag i högsta grad var inblandad, klart jag var, jag bodde ju där. Men de flesta av dessa samtalen visste jag inget om. Och de gångerna jag försökte få till "familjesamtal" sades aldrig något av vikt.

Jag är dock van vid brist på kommunikation från min egen familj och då menar jag verkligen brist, där diskuterades överhuvudtaget aldrig något och jag har aldrig lärt mig att ta konflikter och prata om jobbiga saker. Men nu måste jag ta upp detta med svärmor, detta har blivit för konstigt och obehagligt. Jag känner mig granskad hela tiden. Jag har noterat en förändring hos systern till svärmor, vi har haft bra kontakt innan men de senaste dagarna har vi inte ens pratat. Och igår åkte de hem utan att säga hejdå. Det är väl troligast att de inte menade något med det men jag blir lite paranoid!

Jag märker att jag drar mig åt igelkottehållet igen. Förr när jag kände mig hotad eller rädd blev jag som en igelkott med taggarna utåt. Det tolkades vanligen som att jag var arg, sur och bitter. Det blev ofta konstiga situationer för jag avläste deras reaktioner på mig och jag kunde inte få ihop det för det stämde ju inte med min bild på mig själv som var att jag var orolig. Detta inträffade vanligen i möten under sjukskrivningen med min arbetsplats, nya läkare samt vissa handläggare hos FK.

Igelkotten hade dragit sig tillbaka ganska mycket eftersom jag kände mig mer trygg. Nu gör jag inte det längre och taggarna börjar ta mer plats igen. Det gör mig ledsen.

Jag skall försöka låta det rinna av mig för jag vill inte petas in i detta igen, jag vill inte bli en igelkott igen.

Istället skall jag gå ut och hälsa solen!