En dag i Blekinge

Idag hade jag velat åka på loppis men det blev ändrade planer för vi fick besök av några kompisar med deras underbara 2-åriga dotter. De var på väg till egen stuga i Karlskrona och körde inom här och hälsade på, hur trevligt som helst.

S hade varit inom Vägga fiskrökeri och köpt mumsig fisk samt Skagenröra. Kokt potatis, god sallad samt givetvis några citronskivor till och det var hur gott som helst. Jag har haft svårt med "vanlig" mat på sistone men fisk är lätt och gott att äta, kött är svårare.

Vi gick en runda i småbåtshamnen och bestämde oss för att ta oss en tur. Jag tror allt S tyckte det var roligt att fräsa på lite. Jag och vännen M satt bak och pratade. Männen styrde och pratade motorfordon. Lilla söta Wilma gick fram och tillbaka mellan mamma och pappa. Jag vet inte vem som såg lyckligast ut, pappa eller dotter - det var i alla fall stora leenden, det var så härligt att se.

Väl i land igen tog vi en promenad och letade blåbär. Och hjälp vad mycket vi hittade, vi hade kunnat stanna där och plocka hur mycket som helst. Jag fullkomligt älskar blåbär!! Troligtvis inte bara jag, vi var alla väldigt blå på både händer och tunga! Tänk så nyttigt det är, jag nästan kände hur tumörcellerna riktigt löstes upp!

Sedan var det fikadags. Det finns en bok som heter "Maten som skyddar dig mot cancer" som jag nyligen lånade på bibblan. En sak jag tog till mig var hur bra det var med citronskal. Jag fullkomligt älskar lemon curd, tänk att det var så nyttigt! *s* Det är i alla fall ofattbart gott med det tillsammans med glass och maränger. Och på tal om maränger, testa att stoppa in en i munnen och bit i och säg sedan ost. Det är alltid lika roligt.

Barn är roliga, trots olika åldrar går det hur bra som helst att leka med varandra. Inte heller spelar det så stor roll om och hur man förstår varandra, man kan leka hur bra som helst ändå. Söta Filip, 5 år och söta Wilma, 2 år sprang omkring och lekte. W var lite reserverad först men nyfiken ändå, de satt och tittade på varandra ett tag först. Men F var var ihärdig och efter säkert 10 stycken heeeej så tinade W upp. F tog med henne ut på "ljugarbänken" och där verkade de diskutera viktiga saker. Jag hade så gärna varit en liten fluga där och tjuvlyssnat på deras samtal, de var så engagerade. De hade sedan svårt att lämna varandra, det var riktigt hjärtknipande att se. Världens goaste bamsekram gav de varandra och helt självklart en liten puss. Det var nog bland det absolut gulligaste jag hade sett någonsin, kan man få en gullechock!?

Vinkevink, där körde de iväg.

Och pang, där började jag storgråta. Skall jag aldrig få uppleva sådant själv, skall jag verkligen aldrig få barn, jag som längtat efter det hela livet. Det riktigt skriker och river i min kropp, det är väldigt smärtsamt. Jag kan ta cancer, jag kan ta att förlora ett bröst, helt okej för mig att tappa håret och må illa av cytostatikan. Jag kan stå ut med mycket annat eländigt också men att kanske inte kunna få barn är det mest smärtsamma av allt.