Första besöket hos onkologen

Idag var jag och träffade min onkolog för första gången. För första gången i detta sammanhang har jag träffat en läkare som verkligen lyssnar, försöker svara på mina frågor utan att vara varken för personlig eller för klinisk.

Fast hur stilig och trevlig han är var hade jag dock önskat att jag aldrig hade behövt att träffa honom.

Jag visste ju att cytostatikabehandling är en tuff match men jag hade inte anat att den skulle bli så omfattande med blodprov och PICC-sköljningar och allt vad det var. När skall kroppen hinna läka!? Och det var en hel massa som jag skall hålla koll på själv, jag som har svårt pga utmattningen med minnet redan som det är. Jag har skrivit lappar och sambon är lika informerad som jag är men jag är ändå rädd att jag skall glömma det.

På listan står att ringa perukmakare eftersom det är säkert att jag kommer att tappa håret . Just den biten reagerar jag inte så hårt på, det växer ju ut igen. Fast förhoppningsvis inte allt, exempelvis sörjer jag inte om benen får förbli hårlösa efter behandlingen! :-)

Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i en forskningsstudie och fick en massa papper och diagram och information. Men hjälp vad svårt det är att ta ställning!

Jag tog upp barnfrågan med onkologen och han skulle prata med RMC (reproduktionsmedicinskt centrum). Jag vet inte om det går att göra något eller om jag är för gammal redan. Å ena sidan vill jag gör allt för att kunna få barn, å andra sidan känner jag redan nu hur orken börjar sina...Och jag har inte ens börjat med de läskiga behandlingarna än!