Utseende

I förra veckan kom det fram en man till mig när jag jobbade och sade att jag var absolut den vackraste där. Idag berättade en annan volontär att det var någon som hade frågat efter mitt namn eftersom jag var så snygg. Jag hoppas att det är två olika personer, haha!

Samtidigt som det gör mig glad gör det mig även förvirrad. Jag får inte helt ihop det med min egen bild av mig själv. Jag tror jag ser det lite som att jag började förlora allt när jag blev sjukskriven. Utseendet har givetvis med hälsa att göra men även åldern sätter ju sina spår. Inte förrän nu när jag har tappat det inser jag hur stor betydelse mitt utseende har haft för mig. Med det menar jag inte att jag anser att jag var så snygg tidigare, jag säger bara att det spelade (spelar) stor roll. Jag fick aldrig lära mig självvärde och som det barn jag var fick jag gå på det jag kunde. Och det var att man skulle vara söt, duktig och snäll. Inte för att jag fick höra att jag var det, det var inte ens något explicit uttalat. Ingenting uttalades egentligen i min barndom, det var implicita regler som ingen visste var de kom ifrån och som man tolkade på sitt sätt beroende på ålder, roll i familjen samt mognadsgrad.

Det har alltid varit viktig för mig att vara duktig. Duktig och smal. Jag har nog aldrig tänkt att jag måste vara snygg, det var smal som var viktigast. Fast mellan smal och snygg finns det ju ett likhetstecken, eller hur? För mig fanns det i alla fall det. Eller rättare sagt finns för jag tänker nog fortfarande så.

Fast jag har varit smal. Och jag har varit väldigt vältränad. Men det såg jag inte, jag kunde inte förstå det. I mitt huvud var jag fortfarande tjock. Tjock och ful för även där finns ju ett likhetstecken. Men nu talar jag enbart om mina regler för mig själv. För jag tänker inte så om andra!

Du är inte så ful som du tror sade en god vän till mig för några månader sedan. Det får mig både att skratta och gråta samtidigt.

Jag har upplevt mig vara oerhört osynlig under ett antal år i min relation. Inte enbart pga cancern, det startade faktiskt innan dess. Men cancern gjorde det hela mycket värre. Som skallig märkte jag förstås men när håret började växa ut blev jag mer osynlig än vad jag någonsin hade varit tidigare. Och osynlig är också lika med ful. Varför vet jag inte. Att vara enbröstad höjer ju inte heller attraktionsnivån direkt.

Därför blir jag förvirrad när någon faktiskt ser mig och än mer förvirrad när det inte är pga min fulhet.