Näsan

...ovanför vattenytan.
Ja, där försöker jag hålla den. Och resten av mig själv också.
Men vissa dagar går bättre än andra dagar.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, vad det är som hugger tag i mig med sådan kraft. Jag kan inte använda mig av min tidigare strategi som var att trycka ner alla jobbiga känslor och tankar. Den fungerar inte längre eller rättare sagt jag fungerar inte så längre. Men jag märker att jag försöker ändå.

Jag har svårt att vara still med mig själv och därför sysselsätter jag mig hela tiden vilket faktiskt är mer än vad jag orkar. Det värker ständigt i kroppen av trötthet, det svider i ögonen och jag kutar lite, jag orkar inte riktigt hålla upp kroppen.

Nästa gång jag blir arg kanske jag skall prova att skrika ut ilskan istället. Blir jag ledsen så kan det funka att gråta. Om rädslan övermannar mig...hmmm...vad gör jag då?